Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 KLOKA MAJA.
te’. Vi får allt lof te’ sätta skrämbusen i Anders Jonsson,
om jag känner’n rätt.»
»Ska’ jag ligga?» frågade Lina förskräckt; »och
tänker ni inbilla far ...?»
»Att du ä’ riktigt sjuk, jal Det ä’ nog det enda som
stöttar. Men hör du, Lina, nu ska’ du först säja mej en
sak på samvete: det ä’ fäll inte någe’ annat imellan dej
och Magnus, än ni kan svara för hos bå’ Gud och
människer ?»
»Hvad menar ni?» frågade Lina och blef som en
drypande blod i ansiktet och ända ner på halsen.
»Hå, du vet nog hva’ jag menar! För si, ä’ det så,
då vill jag inte ha me’t å göra, utan då får ni hjälpa er
själfva, och då får fäll Anders Jonsson ge’ me’ sej i alla
fall, för att inte skammen ska’ komma öfver er.»
»Hur kan ni tro någe’ tocke om Magnus och mej?»
frågade Lina, och var nu lika blek som hon nyss varit röd.
»Hå kors, jag vet fäll hur’dana pojkarna ä’ och
jäntorna me’ för den deln!» svarade Maja lugnt. »Det
behöfs bara att den ena vinkar te’, så slinker den andra
me’.»
»Sådan ä’ inte Magnus och inte jag heller!» svarade
Lina och såg på henne med ren och öppen blick. »Och
det vet jag, att hade han gifve’ mej en tocken vink, så
hade det allt vuri slut oss imellan för länge se’n!»
»Ja, så mycke’ likare då,» återtog Maja med belåten
ton; »och då ska’ jag fäll försöka reda härfvan åt er.»
»Öch kan ni det, Maja, så kom ihåg att jag glömmer
det aldri’!» sade Lina med fuktiga ögon och tryckte hennes
händer i sina.
»Det blir fäll allt’ bra me’ detl Men kryp nu ner
igen och si riktigt eländig ut. När far din kommer, så
voja dej så mycke’ du orkar och låss som du inte känner
igen’en. Och ingen ann’ heller, hör du det?»
»Ja, men mor hon tar fäll ve’ sej illa, om...»
»Jag ska’ säga’na ett ol i förtroende.»
»OÖch Magnus — tänk om han...»
»Åja, lite’ kan han fäll pinas för Idas skull, eller
tycker du själf?»
»Ja, det förståss, men...»
»Jag ska’ fäll hviska’n i öra’ då att det inte ä’ så
värst farligt. Nu hör jag skördefolke’ komma hem fsör te’
“
hva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
