Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA NAJA. 194:
»Fick ni inte hvarann’ då?» frågade Lina och drog
upp täcket om bröst och hals, men behöll sin sittande
ställning.
»Nej, då hade jag fäll inte sutti’ här som kloka Maja!»
svarade gumman och torkade med afvig hand bort en klar
droppe, som från ögat sökte sig ner på nässpetsen. »Tocken
klokskap får en betala för här i väla, och det mer än den
är värd ändå.»
»Va’ han fattiger han me’ då, som Magnus?»
frågade Lina.
»Nej, kära barn,» svarade gumman, »det va’ rakt
tvärs om med oss två. Han var hemmason, han, och
fadern hade groft me’ pengar — det va’ jag som var
fattig och hade ingenting. Men han ville ha mej ändå,
han — fast det gick inte så lätt då som det går nu, inte.
Då hade föräldrarna mer te’ säja, och sönerna fick vara
kus den tiden. Men det ä’ som det ä’ med det — nu
ska’ vi tala om dej! Tycker du riktigt om Magnus,
riktigt så där så du vill vara me’n i både ur och skur, om
det så ska’ vara?»
»Ja, nog vill jag det,» svarade Lina och såg på henne
trohjärtadt och bestämdt.
»Öch det ä’ inte bara tocket där dansflams emellan
er, inte?»
»Nej, teminstingen inte för min del.»
»Är du inte säker på hur det ä’ för hans då?»
»Jo, nog trodde jag jag kunne vara det förut, allti’.
Men efter det där schaset med Ida vet jag rakt inte hva’
jag ska’ tro.»
»Å, tok! Det va’ fäll bara litet afundsjuka för att
du dansa’ me’ målarn. Han ville ge’ dej så godt igen,
kan du begripa.»
»Ja, men det va’ han som börja!» fortfor Lina envist.
»Det va’ för skräddareländets skull, kära du. Men
i alla fall ska’ jag fäll ta’n i förhör, jag... så døt blir
nog bra. Värre blir det fäll te’ få bukt på far din.
Du får allt lof te’ bli’ ordentligt skral, innan han ger
me’ sej.»
»Ja, men nu känner jag mig riktigt bra, se’n jag fick
tala me’ er,» sade Lina och gjorde min af att stiga upp.
»Stoppa du te’baks fötterna igen,» uppmanade Maja
kärft, »för här kommer du allt te’ bli liggandes nåra dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
