Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 KLOKA MAJA.
»Du skällde förut öfver att du hvarken fick vått eller
torrt,» sade Anders Jonsson snäsigt till Magnus, som hade
ögonen spända på Maja och hvad hon sysslade med;
»hvarför äter du inte nu då? Hon kan nog trolla, kärngen där
borta, utan att du glor på’na.»
»En måtte fäll få ha ögona hvar en vill,» svarade
Magnus och tog sig på måfå en strömming. »Eller ska’
di kumderas me’, likasom armarna ?»
Anders Jonsson svarade ingenting, men han högg en
stor potatis midt itu med knifven och vände på hufvudet
åt hustrun, framkastande med samma snäsiga ton:
»Hva’ säjer hon om jänta’ där inne nu då? Ska’ en
kanske ha’na liggande länge nu midt i bråaste tiden?»
»En får fäll si, när hon har stöpt öfver’na,» svarade
mor Lovisa lugnt och började att med en stor träslef ösa
upp gröten i stenfatet.
»Har ho’ inte hunni’ me’ det än då?» frågade
mannen lika snäsigt som förut.
»Jag skulle fäll först höra hur det va’ me’na!l »svarade
Maja lugnt som förut och vände sig sedan till mor Lovisa:
»Vill ni ta’ med er en spilkum vatten och komma me’ in,
så ska’ vi si hur det är fatt.»
Därpå tog Maja pannan af elden, och mor Lovisa
följde med henne med en spilkum vatten.
Karlarna fortsatte att äta under tystnad, sedan Karin
satt fram grötfatet på bordet. Fiskar-Olle försökte att få
i gång ett samtal om rågen och utsikten att få något för
den fram på hösten, men det gick inte annat än med
enstafviga ord, och när de slutat äta, stego de upp, knäppte
ihop händerna och bockade sig långsamt för bordet, sade
sedan tack åt husbonden och gingo sin väg, den ena efter
den andra.
Anders Jonsson själf gick in i kammaren på andra
sidan och stoppade sin pipsnugga.
När pigorna blifvit ensamma i köket, halfhviskade
Karin till de andra:
»Det va’ inte mycke’ som Magnus fick i sej, inte.
Han ä’ allt illa tokig i Lina, stackare.»
»Hml det vet jag visst,» sade den yngsta af flickorna,
en ljushårig jänta på sjutton, aderton år, »får han inte
henne, så måtte det fäll finnas andra som sir lika så
golika ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
