Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA MAJA. 1IIS5
Nu kom mor Lovisa ut från Lina med pannan i
handen och efter henne Maja med spilkummen.
»Har far gått ut?» frågade hon flickorna.
»Nej, han ä’ inne i kammarn,» svarade Karin.
»Då ä’ det fäll bäst vi går in till’en me’samma, eller
hur, Maja?»
»Kanske det. Men kom ihåg nu hva’ jag sa’: det
sir illa ut, om Jonsson inte ger me’ sej.»
»Men från vette’ blir hon fäll ändå inte?» frågade
modern och satte pannan ifrån sig i spisen.
»Ja, det kan en aldrig veta. Och det ä’ så godt te’
bereda’n på det värsta, så blir det så å mycke’ bättre se’n,
om det går åf för mindre.»
Det tyckte mor Lovisa var klokt taladt, och så tog
hon då Gud i hågen och steg in i kammaren, och kloka
Maja seglade efter i hennes kölvatten med spilkummen, i
hvilken det smälta och hastigt afkylda blyet låg på
bottnen i underliga snirklar och kroklinier, som sågo ut som
stelnade maskar.
När de kommo in, stod Anders Jonsson borta vid sin
gamla gulmålade klaffbyrå, där han hastigt sköt igen en
låda och vände sig om som om han blifvit obehagligt
öfverraskad. Han sög ett duktigt bloss ur pipan, bolmade
ut med röken och frågade med barsk ton:
»Hvad ä’ det frågan om? Hvad ska’ ni här inne
med det där tråtyge te’ göra?»
»Jag tänkte du ville fäll höra hur det ä’ med flickan
våran ändå,» svarade mor Lovisa, som inte var så
lättskrämd af sig.
»Står det te’ läsa i skåln där, det då?» fortfor mannen
och försökte se tviflande ut, men kunde inte låta bli att
kasta en halft förargad, halft skygg blick på Maja, som
gick fram och ställde spilkummen på bordet borta vid
fönstret.
»Det kan allt hända, det!» sade hon i detsamma och
spände ögonen i honom. »Om Jonsson vill komma hit nu,
så kan han själf få si.»
»Jag ger håken både henne och hennes trollkonster !»
mumlade han och ville gifva sig af ut.
Men nu var det hustrun som ställde sig i vägen för
honom, i det hon helt kärft yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
