Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124. KLOKA MAJA.
»Ja, det ä’ lätt te’ säja för dej, du som inte har någe’
me’ dom te’ göra!»
»Nå kors, du ville ju själf bli åf me’n, tyckte jag!
återtog Lovisa med en ny snedblick.
»Ja, på sätt och vis,» återtog Anders Jonsson i
samma ton som förut; »för en stursk karribel ä han — och
så det där med jäntan — men bra ä han annars, förståss,
och si att Söderman ska’ få’n, det är det som retar mej,
begriper du.»
»Nå, så får du fäll tala me’n att han stannar kvar,
då. Och om du ökar på lön åt’en.
»Kan du tänka dej att han får hundraätti hos
Söderman — det ä’ ju rakt okristligt! Och två par sjöstöflar
och potatisland! Kan en tänka sig tocke’?»
»Ja det kunne fäll du orka me’ också, om du ville!»
sade mor Lovisa lugnt.
»Bå’ det och mer till!» svarade Anders Jonsson
tvärsäkert. »Och inte behöfde jag fäll komma på kneken för
det. Och så låg jänta där inne och dyfla om att
Söderman ska’ lämna gåln itrån sig och att di vill ha’n te’
måg, för att han skulle öfverta, alltihop.»
»Ja, en duktig karl ä allt Magnus, det ska’ då ingen
kunna förneka,» menade mor Lovisa, »så jag undrar inte
på att di vill komma åt’en.»
»Nä-ejl Och det ä’ just det som förargar mej.»
»Öm du skulle tala me’n lite,» framkastade mor
Lovisa som på försök, »det vure kanske inte så ogalet.»
»Nä-ej si, ber’n det gör jag då rakt inte!» svarade
Anders Jonsson och doppade ner pennan fsör att börja
skrifva, men så fick han med sig en stor kluns af det
tjocka bläcket, och så föll den midt på papperet som en
stor plump och då kastade han pennan ifrån sig utan att
tänka på att han nyss rört omkring med bakändan, och
nu gjorde den ett långt, svart streck på papperet. Det
var som förgjordt alltsammans.
»Jag tycker du kunne ta’ och sofva på saken,» sade
Lovisa och hade svårt att låta bli att skratta åt mannens
förargade min och bläckiga fingrar, »allti hinner du skrifva
det där i morron bitti’.»
»Ja, det kan du då ha rätt i!» medgaf Anders, som
inte begärde bättre än att få uppskjuta saken. Han steg
upp och fick ny tobak i pipan, tände på den och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
