Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 KLOKA MAJA.
»Kunne fäll tro det också,» mumlade hon för sig själf;
»inte kan den fäll sofva, kantänka.»
»Go’ kväller, mor Maja! Ni ä’ fäll på hemvägen, kan
jag tänka!» hördes nu Magnus’ röst alldeles invid henne.
»Jo men ä’ jag så!» svarade Maja lugnt. »Och om
jag inte sir galet och hör galet me’, så är det Magnus.»
»Det ä’ nog riktigt, det.»
»A’ du ute och styr så här i mörkre’, du?»
»Ja, jag visste att ni tänkte er hem, och efter som
det ä’ mörkt, så fundera jag om jag inte skulle slå
sällskap med er på hemvägen.»
»Hå, jag kan nog gå ensam, jag — och du kan
fäll få bättre följe än te’ gå me’ en gammal käring, kära
gosse.»
»Ja, men si det ä’ så att jag ville språka litet
med er.»
»Det kan så vara!»
»Ni kan gärna låta mej få bära korgen åt er, så
stö’r ni er bättre på käppen.» l
»Ja, tack för det!»
Och så gingo de tysta några ögonblick uppåt
skogsstigen, och Maja tyckte det var skönt att få någon att
bära åt sig och att det väl kunde vara värdt en liten
belöning.
»Du vill fäll veta hur det står te’ med Lina, kan jag
tänka?» frågade hon därför efter en stund.
»Jo Jesses, det vill jag visst, det!» svarade Magnus
ifrigt. »Hur ä’ det me’na, mor Maja?»
»Hå, det ä’ allt lite’ skralt, förståss — men någe’
farligt ä’ det inte.»
»Nå, Gud ske lof för det då! Jag blef riktigt illa
ve’, när hon damp i förmiddas.»
»Och ändå va’ det fäll du som prata dåndimpen
på’na.»
»Ja, jag vet inte hvad som kom åt mej — men si,
när ho’ dansa med den där målarn ...»
Det var för att du dansa me’ Ida, kan du då fäll
begripa.»
»Ä’ ni säker på att det bara va’ för det?»
»Jag ä’ bara säker på en sak,» svarade kloka Maja
med en viss skärpa, som dock var uppblandad med en
stor portion godmodighet, »och det ä’ att ni ä’ lika tokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
