Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 KLOKA MAJA.
för att man först lät kräkena beta af holmen på våren,
innan man släppte ut dem på hemkanterna, och nu voro
drängarna där hela dagarna och hade mat med sig, och
när de kommo hem om kvällarna i stora kreatursfärjan,
voro de uttröttade och lade sig tvärt att sofva. Flickorna,
som voro med för att räfsa, hade inte heller lust att sitta
uppe särdeles länge, och därför märkte ingen af dem att
Lina och Magnus hade sina små pratstunder borta i
björkhagen de två kvällarna som Anders Jonsson var i
staden.
På tredje dagen var han hemma igen, nykter som
en spik och nyter som en brudgum, dagen efter bröllopet.
Som det var en god fjärdingsväg till närmaste
ångbåtsbrygga, tog mor Lovisa nya vagnen med fjädersätet och
for själf å stad för att hemta honom. Lovisa körde själf,
ty de hade kommit öfverens om att det första
sammanträffandet skulle vara utan vittnen, och på landsvägen
fanns det ingen som lyssnade.
»Nå far?» frågade Lovisa nyfiket, sedan de fått med
sig alla sakerna och gamla Brunte väl kommit uppför
backen från ångbåtsbryggan; »va’ det som kloka Maja sa’
att hon såg’et i kaffekoppen?»
»Ja, håken i det trolle’, ho’ har allt reda på sej,»
svarade Anders Jonsson och smackade åt Brunte, »och det
mer än jag trodde’na om. Det har allt sin regala
riktighet både me’ fastern och hemmane’!»
»Säg det! Nå, va’ du där och titta på gåln?»
»Jo, du ä’ så säker! Jag träffte Jan Karlsson i stan
och slog i honom att jag ville si mej om och köpa någe’
hemman oppe på fastlande’, och han visste en som var
däroppifrån ooh som ville sälja — och så for vi dit.»
»Nå, nå! Va’ du inne hos dom?»
»Lit’ på det du, Lovisa. Och jag titta’ mej omkring,
ska’ du tro, både i stuga’ och på ägerna. Si, jag gjorde
mej ärende me’ te’ hälsa ifrån Magnus, efter som jag i
alla fall va’ ditåt, och gumma’ blef så te’ sej öfver att.
hanses husbonne kom te’ dom, så ho’ visste rakt åf inte
hur bra ho’ ville.»
»Nå, talte di om son sin någe’?»
»Ja då, gubben svor öfver’n och gumma’ snyfta och
grät, och di sa’ bägge två att di inte har hört åf’en på åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
