Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA MAJA. 133
»Det ä’ fäll inte bara maten en lefver åf!» svarade
Magnus och tittade ner på golfvet.
»AÅja, ovett kan du få annerstans me’.»
»Det vet jag me’; men det ä’ inte bara det som det
hänger på.»
»Nu ska’ jag säga dej hur jag funderat på saken.
Du får samma lön hos mej som di har bjudi’ dej där
bortnas och sjöstöflarna och potatislande’, och så lägger jag
te’ en kavaj och ett par böxer...»
»Ja tack, men det ä’ inte lön det kommer an på.
Utan det ä allt bäst jag får betyge’ utskrifvet ändå. Det
ä’ allt på det vise’ att jag vill härifrån, för si jag står
inte ut me’t längre.»
»Hvad ä’ det du inte står ut me’?»
»Ja, det kan vara detsamma, det!» svarade Magnus
och steg upp för att gå. »Jag kan ju få betyge’ i morron.»
»Men nu ä’ det jag som vill veta hvad det ä’ du
inte står ut me’!» sade Anders Jonsson häftigt, steg upp
och tog ett par långa steg förbi drängen bort emot dörren,
»och du kommer inte ut ur kammaren förrän du sagt mej
hvad det ä’!»
»Vill jag komma ut, så nog kommer jag fäll!»
svarade Magnus och såg så säker ut att husbonden inte
kunde undgå att tro honom på hans ord. »Men jag kan
ju gärna säga’t för den del’n, så kan inte Jonsson säga
att jag går och humlar me’ någe’. Jag tycker om Lina,
och efter som jag ä’ för fattig och för simpel för’na
så vill jag härifrån, det är hela saken, och nu vet
husbond’ det.»
»Öch nu tänker du sätta dej på tvären, för du tror
du ska’ kunna tvinga mej te’ ge’ mej på de’ vise’ ?»
»Nej, nog vet jag att ni aldrig går in på te’ ge’ mej
flickan — men det är därför som jag vill härifrån. Det
kunne nog vara den som stannte och ställde te elände för
er, men si tocken vill jag inte vara, och inte Lina häller.
Och si därför ä’ det bäst att ni låter mej gå.»
»Men si nu ä’ jag jämt opp lika enveten som du,
och nu vill jag ha dej kvar, för sir du att folk ä’ sturska,
det tycker jag inte illa om, när di duger te’ någe’ för
resten, och det gör du — det kan jag gärna säja dej midt
i syna. Och det ä visst bra, det, att du tycker om Lina,
men det ä’ därför inte sagdt att hon tycker om dej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
