Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA MAJA. 135
»Vet ni, far, nu tror jag allt att Magnus inte bryr
sej om Marbottna längre.»
Det väckte stor förvåning på ön, när det blef bekant
att Anders Jonsson på Österäng tog en simpel dräng till
måg; men Österängsfar själf gick omkring och såg
småslug ut, och ju mer han lärde känna Magnus som annat
än dräng, desto mer tyckte han om honom, och han började
på fullt allvar tänka på att själf tillika med mor Lovisa
sätta sig ner på en af utgårdarna och låta de unga
öfvertaga gården.
Men det märkvärdigaste af allt var att kloka Maja
tycktes riktigt hafva vunnit hans gunst, henne som han
varit så rasande på. Litet emellanåt måste hon komma
till Österäng och lägga ut kortena och spå i kaffesumpen
för honom och Lovisa. Och när det aldrig låg någon
karl till huset vid en viss gård uppe i Ryd, så blef Anders
Jonsson allt mera nyter och glad, och kloka Maja fick mer
än en blank riksdaler med sig i kjolsäcken, när hon
knogade af hem till Olle och Lotta.
Så kom julen, och under den blef det trolofning på
Österäng och ett hejdundrande kalas. Prästen själf var
med, och där växlades ringar mellan Magnus och Lina
riktigt efter handboken, för att det skulle vara så mycket
säkrare. Klockaren var också med naturligtvis, och som
han var postmästare tillika, så hade han med sig ett bref
till Magnus, ett tjockt bref med tämligen svårtydd
utanskrift. Den lycklige fästmannen läste det tillsammans med
fästmön inne i hennes kammare, och när de kommo ut,
föreslog prästen deras skål i ett vackert och med lämpliga
bibelspråk späckadt tal.
Skålen dracks, och det klingades med de trolofvade.
Kloka Maja var också med, och under det hon klingade
med fästmön, tog Anders Jonsson sin blifvande måg litet
åt sidan och frågade:
»Hvad va’ det för bref du fick, Magnus?»
»Det va’ ifrån faster min,» svarade Magnus, »di ha
fått hem son sin ifrån Amerika, och gumkräke’ ä’ så gla’, så
gla’. Hon skrifver att han stannar hemma nu och
öfvertar gåln.»
Anders Jonsson tappade glaset i golfvet. Men just
nu klingade prästen med sitt och föreslog en skål för de
ärade makarna på Österäng, som voro nog goda föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
