Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 KORNBLINT.
farbrodern sträckt ut sin hand åt Greta och makat plats
åt henne på bänken, emellan sig åt modern.
»Greta skall inte vara rädd!» sade han med ovanligt
mild ton till den unga flickan, »de här kornblixtarna äro
inte farliga. Här vet man ju hvad det är som ligger
under dem. Man kan få se andra återsken, som äro
hemskare än så!»
»Hvad menar farbror?» frågade flickan och såg
undrande upp på honom.
»Jag menar: kornblixtarna i människolifvet!» svarade
han med allvarlig ton, knackade ur sin pipa mot bänken
och gjorde sig i ordning att stoppa en ny.
»Så där jal Är du nu ute och går med din
symbolik igen!» skämtade mannen, i det han knuffade på.
hustrun, som förstulet tryckte hans hand för att få honom
att tiga
»Så kan man ju kalla det, om man så vill,» svarade
vännen och tände nu sin nya pipa; »och det säkra är,
att jag har sett sådana, jag. Och jag skäms inte tillstå,
att jag blef lika rädd för dem, som lilla Greta tycks vara
för de här. Men så hade jag också mycket mera skäl
än hon, för naturen vet man alltid hvar man har, men så
är det inte med människorna.»
»När var det farbror såg dem?» frågade Greta och
smög äfven sin andra hand i den gamle farbroderns.
»ÅÄ, det är längese’n, kära barni Mycket längese’n
ändå.»
»Hör du, Ture! Den historien får du lof att tala
om för oss.»
»Ack ja, gör det, gör det!» bad hela familjen som
med en mun.
»Nå ja, hvarför intet Den kan möjligen ge både
gamla och unga litet att tänka på — och det skadar ju
inte. Se så, nu börjar det på i öster också! Hela
rymden där borta tycks vara mättad af elektricitet och det
är nog ett väldigt skådespel som uppföres därute på hafvet
i natt.»
»Vackert är det; men det skulle vara ändå mera
storartadt, om det hördes litet åskdunder också,» utbrast
den retsamme brodern.
»Det tyckte jag också den där gången jag kommer
att tala om,» inföll farbror Ture; »och jag vet inte hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
