Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 141I
jag skulle velat gifva ut för en aldrig så liten knall. Ser
du, Greta, det kan finnas ögonblick i lifvet. då tystnaden
är värre än hvilka åskknallar som helst. Men vill ni nu
höra på, så skall jag väl försöka tala om min lilla
historia, och jag skall försöka att göra henne så kort som
möjligt.»
»Nej, nej Ju längre, desto bättre!» ropade de
unga.
»Lagom är bäst!» sade de gamla och blinkade till
för en ny blixt.
»Som du nog minns, Andreas,» började farbror Ture,
»hade jag en mycket god vän och studiekamrat, en
norrländing som hette Axel Strömer ...»
»Ja, honom minns jag mycket väl. Det var ju ett af
de bästa hufvudena i Upsala den tiden.»
»Öch hvad bättre var, en präktig pojke. En riktig
kärnfrisk, sund natur, med en vilja som kunde bryta berg.
Ja, du kände honom ju bara från nationsgillena och
småfesterna; men jag, jag kände honom i grund och botten,
och jag kan inte säga hur jag beundrade, ja, rent af
afgudade honom.»
»Nå, det minns jag nog. Det var ju ett allmänt
samtalsämne där borta i Upsala.»
»Jag hade aldrig träffat någon öppnare, ärligare,
manligare karakter än hans. Och så hans lysande begåfning
sedan! Hans ofantliga arbetsförmåga! Du hörde kanske
att filologi var hans älsklingsämne och att de lärda
gubbarna däruppe väntade sig en stor vetenskapsman af
honom — någonting riktigt epokgörande för
språkkunskapen. Du hörde kanske också att hans far var en stor
sågverksägare däruppe i Västerbotten och att han höll
honom därnere i universitetsstaden nästan som en prins.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
