Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 KORNBLIXT.
Ångermanälfven, och jag hade hyrt mig en vagn i
Sundsvall för att kunna färdas litet bekvämare. Det var
härliga trakter jag for igenom, och så jurist jag än var och
hade hufvudet fullt af ackordsförslag och
administrationsfunderingar, så njöt jag ändå i fulla drag af de präktiga
utsikterna från skogsåsarna och älfbrinkarna — och det
enda som störde nöjet af färden var de fördömda
myggorna! Det var nämligen i medio af augusti månad, och
de voro alldeles vilda, i synnerhet kvällar och mornar.
Fram emot kvällen på andra dagen, vi hade ett sådant
där äkta norrländskt tremilshåll, och det var ännu nära
två mil kvar till gästgifvargården, där jag hade beställt
nattkvarter per post, kommo vi fram till en af de mindre
älfvarna, som vi foro öfver på en tämligen dålig flottbro,
då jag helt hastigt vid en svängning af vägen ofvanför
bron fick syn på en sjö, som låg så spegelklar och vacker
midt framför oss på en knapp half mils afstånd. Täta,
vackra löfdungar speglade sig i sjön, öfver dem reste sig
aflägsna barrskogshöjder och bakom dem blånande berg i
den ena afsatsen öfver den andra. På andra sidan sjön
delade sig löfskogsdungarna och öppnade hastiga utsikter
öfver gulnade åkerfält och vid yttersta randen af en
löfklädd udde som stupade rätt ner i sjön, blickade den
höga gafveln af ett hvitt stenhus fram ur de runda
konturerna, medan ett stycke därifrån ett spetsigt kyrktorn
stack upp öfver skogstopparna.
»Det var stark uppförsbacke från bron och hästen
behöfde pusta några ögonblick däruppe.
»Hvad är det som syns där borta?» frågade jag min
skjutsbonde och pekade på husgafveln.
»Det dära?» svarade han på sin breda norrlands-
dialekt, »det ä’ Ströms bruk, di kallar.»
»Namnet slog mig, och en egendomlig idékombination
gjorde, att jag ögonblickligen såg min ungdomsvän och
akademikamrat framför mig.
»Vet ni hvem som rår om det?» frågade jag vidare.
»Ne-ej det vet jag inte,» svarade skjutsbonden
långsamt och sedan han funderat några sekunder, under hvilka
jag mättade mina ögon med den härliga utsikten, återtog
han lika säfligt som förut: »men di säger att det lär ska’
vara en finne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
