Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 147
Det klack till i mig; men som jag inte ville låtsa
om något, frågade jag bara helt likgiltigt, som om det
egentligen inte angått mig:
»Har ni inte hört hvad han heter?»
»Ne-ej, det har jag inte,» svarade han och tog sig
en ny funderare, hvarpå han tillade: »men det har di
nock reda på på gäskifvargåln, för de’ ä’ bara en
fjäringsväg emellan dem.»
»Hur kan det då vara så långt dit fram, när stället
ser ut att ligga så nära?» frågade jag.
»Jo si, vi ska sjöa rundt,» svarade han, »och si den
sträcker sen längre åt den här sia.»
»Då vore det kanske så godt att vi satte oss i fart
igen,» sade jag och satte mig upp igen i mitt tämligen
hårda fjädersäte.
»Ja-a, kanske det!» svarade skjutsbonden lakoniskt,
och så bar det af igen backe upp och backe ner, som det
i allmänhet går där uppe i Norrland.
När vi åkt en half mil eller så där omkring, upphof
min skjutsbonde helt oväntadt sin stämma och sade, sedan
han smackat åt hästen:
»Han lär ska’ ha okristlit me’ pengar, säjer di!
Riktigt ogudaktigt ändå!»
»Hvilken?» frågade jag, som under tiden hade börjat
fundera på konkursen igen.
»Kors! Han på Strömsbruke’, vet jag!» svarade
karlen och såg på mig med en viss, slö förvåning, samt
tillade efter en stund: »ja’ tänkte de’ va’ honom som herrn
grunna på.»
»Jag kan väl ha annat i hufvudet,» svarade jag.
»Jaja, det ä’ så det,» återtog min skjutbonde
filosofiskt, och därmed afstannade samtalet. Vi hade fullt göra
båda två att freda både oss själfva och hästen från
myggsvärmarna.
När vi framåt niotiden kommo ned till
gästgifvargården var det redan mörkt och jag kände mig trött och
olustig, hvarför jag skyndade mig att äta min kvällsvard
och gå och lägga mig, sedan jag sagt åt gästgifvaren att
jag ämnade stanna till framåt middagen nästa dag för
att hvila upp mig och möjligtvis se mig omkring litet i
trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
