Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 151
sedan jag fört min lilla trafvare litet af vägen upp till
en gräsbacke, där jag band honom vid ett träd, gick jag
fram och öppnade järngrinden.
I detsamma kom en medelålders, snyggt klädd kvinna
ut ur grindstugan, skuggade med handen för ögonen emot
solen, som just nu bröt fram, och frågade i höflig ton, om
det var något jag ville.
»Jag skulle gärna vilja gå in och se mig omkring
litet i parken,» svarade jag.
»Ja, jag vet inte,» svarade hon med ett uttryck af
förlägenhet, som jag inte kunde undgå att lägga märke
tilli »brukspatron tycker inte precis om att någon
främmande går där.»
»År brukspatron hemma?» frågade jag, som inte
tänkte låta afspisa mig så lätt.
»Ja, det ä’ han allt,» svarade kvinnan och såg ut
som om hon velat få slut på samtalet så fort som
möjligt.
»Vill ni då kanske säga honom att det är en resande
från Stockholm, som önskar se parken och så lämna honom
det här kortet?» frågade jag och tog fram ett visitkort
ur min plånbok.
»Ja, jag vet inte...» svarade hon med samma
tveksamma min som förut. 1
»Och så hålla till godo med det här för besväret !»
tillade jag och stack en silfverkrona i handen på henne.
Den lilla slanten hade en förunderlig verkan. Först
såg hon på den som tviflande, sedan när hon fann att
det var mitt allvar, började hon niga gång på gång och
slutligen frågade hon om jag inte ville stiga in, medan
hon sprang upp till gården med kortlappen, som hon
kallade den.
»Nej tack!» svarade jag; »jag väntar här ute hos
hästen till dess ni kommer tillbaka.»
Hon tittade på slanten ännu en gång, stack den
sedan hastigt ned i barmen och satte af i full fart uppför
den breda sandgången som krökte af åt höger ett stycke
ofvanför grindstugan.
Jag hade väl stått där en tio minuter och sett på
min lilla häst, som kalasade på det frodiga gräset uppe i
backen, då kvinnan kom tillbaka i fullt språng, slog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
