Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 KORNBLIXT.
»När hon inte fick bo i Petersburg, så gjorde det
henne detsamma,» svarade han lika nonchalant som förut,
»och förra vintern tillbragte vi i Paris och vid Rivièran,
så hon har ingenting att beklaga sig öfver.»
»Nå, och du är således lycklig?»
»Ja, hvarför skulle jag inte vara det?» svarade han
och det kom återigen någonting undvikande i hans blick,
»jag är rik, jag har betalt min gamle fars skulder, gifvit
min yngsta syster en vacker hemgift och skaffat mig själf
ett hyggligt hem — eller hvad tycker du väl?»
»Ursäkta!» svarade jag med full öfvertygelse, »men
allt det där är ju likväl bara yttre lycka — och jag ville
egentligen veta hur det står till med den inre.»
»Den beror ju alltid på hvad man begär utaf lifvet,»
svarade han vårdslöst som förut, »och du kan vara lugn
för att jag inte begär några orimligheter. Hvarken min
fru eller jag ha’ någon smak för att svärma i det blå —
vi nöja oss båda två med det reella och det finna vi oss
bäst vid.»
»Din hustru lär ju skola vara en strålande skönhet?»
frågade jag
»Nå, strålande! Det är väl för mycket sagt; men
du får ju själf döma.»
»Har ni några barn?»
»Nej gudskelofl Inga har vi, inga har vi haft och
inga lära vi väl få, hoppas jag.»
»Hoppas du? Det var ett underligt tal!»
»Tycker du det! Liksom man inte hade nog med
att sköta sig själf här i världen. Barn! hvad är det annat
än en evig källa till oro, till felslagna förhoppningar, till
sömnlösa nätter och glömska på gamla dagar? Ja, om
man bara visste hur man skulle uppfostra dem, så ginge
det väl an. Men när man är rik, så kan man ju inte
uppfostra dem till arbetare, och om rikedomen går under,
så stå de där sedan med sina dyrbara vanor — alldeles
som jag gjorde när min gamle far dog. Går man den
motsatta vägen och uppfostrar dem som tarfligt folks barn,
hur går det då när föräldrarna falla ifrån och rikedomen
kommer i deras händer? Jo, merändels åt fanders! Nej
det är i alla afseenden lugnast att inga barn ha!»
»Det var mig en inpiskad egoist!» utbrast husfadern
och kastade en varm blick på kretsen omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
