Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 155
du inte förvånad öfver att finna mig så här med ett visst
tycke af nabob högt uppe på gränsen af
Ångermanland?»
»Jo, det kan jag inte neka till!» svarade jag helt
uppriktigt; »men är du bara inte riktigt inne i
Ångermanland, så går det väl an, och då kan jag inte annat
än lyckönska dig?»
»Hvad menar du?» frågade han med rynkade
ögonbryn och blåste ut ett tätt rökmoln som för ett ögonblick
dolde hans ansikte för mig.
»Jag menar helt enkelt, att om du bara inte betalt
allt det här mera dyrt än det är värdt, så är det ju bra,»
svarade jag.
»Sällan får man någonting för intet här i världen,»
svarade han och såg på mig med en egendomlig blick;
»för resten vet du hvad det kostat mig, nämligen min
vetenskapliga framtid. Men om du tror att jag ångrar
mig, så bedrar du dig. Jag har det, som du ser, alldeles
utmärkt, och nu studerar jag för nöjes skull och inte för
bröd — och det är mycket roligare.»
»Svara mig på en fråga, Axel!» sade jag och lade
min hand på hans arm; »har du gift dig till din nuvarande
ställning ?»
»På sätt och vis,» svarade han helt nonchalant, i det
han kastade det ena benet öfver det andra och gungade
med foten — en sport som, i förbigående sagdt, alltid gör
mig nervös. »Det vill säga,» fortfor han efter några
sekunders uppehåll, »det var min svärfars bruk jag kom till
i Finland, först som förvaltare, sedan som kompanjon och
slutligen som måg i huset.»
»Och ditt namnombyte ?» frågade jag med mera
nyfikenhet än jag ville låta påskina.
»Det skedde på gubbens och min fästmös önskan,»
svarade han; »när jag gifte mig med Aina ville de båda
att jag skulle taga deras. namn, och som det är finskt
adelsnamn hade jag ingenting emot den saken, så mycket
mera som mitt eget inte har någon vidare god klang här
hemma efter min fars falissemang. Och hit ville jag
ovillkorligen tillbaka — jag har aldrig kunnat förlika mig
med fenomangrälet och r ysslukten »
»Och din fru, ville hon också hit öfver?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
