Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 KORNBLINT.
stannade han och lade sin hand på min arm, medan han
såg mig djupt i ögonen med en forskande blick, »hvad
tycker du om min fru?»
»Hon är mycket vacker!» svarade jag fullt uppriktigt.
»Ja, är hon inte?» återtog han lifligt, »men det var
inte det jag ville veta — det vet jag tillräckligt förut —
hvad tycker du om henne annars?»
»Jag känner henne alldeles för litet ännu, för att
kunna afgifva något omdöme,» svarade jag.
»Förefaller hon dig inte tämligen — tämligen
excentrisk?» frågade han och satte sig i gång igen.
»Åjo!» svarade jag, »men det har jag hört sägas lär
vara fallet i allmänhet med de finska fruntimmerna.»
»Jojo, kanhända! Men så kommer här en sak till,»
sade han efter några ögonblicks dröjsmål, »och det är att
hennes mor var ryska.»
»Nå ja, den blandningen bör det kunna bli någonting
utaf,» svarade jag, utan att egentligen tänka så noga på
hvad jag sade.
»Du menar någonting vildt, någonting farligt, inte
sant.» Jag blef förvånad öfver både hans ton och hans
utseende, när han yttrade de där orden. Det låg i tonen
någonting så bittert, i utseendet något så sjukligt
uppjagadt, att jag blef alldeles häpen och hejdade honom tvärt
alldeles midt för den slottslika byggnaden, fattade hans
händer och spände ögonen i honom, i det jag utbrast:
»Hur är det, Åxel? Handen på hjärtat. Du bär
på någon sorg, du är inte lycklig! Seså, anförtro mig
allt»
»År jag inte lycklig?» utbrast han häftigt med ett
skratt som lät nästan som en snyftning, »du är galen!
Jag är rik, jag har en vacker hustru, ett charmant hem,
hvarför skulle jag inte vara lycklig?»
»Därmed slet han sig ifrån mig, sprang uppför
terrasstrappan, vände sig om vid porten och ropade:
»löm inte att middagen serveras klockan sex!» och
försvann inne i den vackra förstugan, innan jag hann säga
ett ord.
»Jag dref omkring i parken i underliga tankar, gick
sedan upp på rummet som man anvisat mig, satte på mig
en ren krage och snyggade mig i håret och just som
klockan slog tre kvart på sex gick jag ner i salongen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
