Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 161
där jag träffade min vän i samtal med brukspredikanten,
en medelålders, slätrakad, ljushårig präst som såg ut som
en vanlig bondkaplan.
Sedan Axel presenterat mig och vi pratat en stund
om årsväxt, träpriser, utsikterna för järnmarknaden och
andra oprästerliga ämnen, öppnades dörren och en ung,
ståtlig karl med något militäriskt i hållningen, trädde in
i rummet. Han såg mycket bra ut, men tycktes också
veta om det, ty det första han gjorde när han kom in,
var att hastigt kasta en pröfvande blick i den stora
trymån på sidan om dörren.
»Min förvaltare, herr Odelsvärd!» presenterade värden,
»häradshöfding Woller från Stockholm.»
Vi hälsade, utbytte några likgiltiga ord, men tycktes
inte hysa några vidare sympatier å någondera sidan,
hvarför den nykomne genast vände sig till brukspredikanten
och började ett samtal med honom om några gamla,
uttjänta smeder, som skulle åtnjuta fattigunderstöd utaf
bruket.
»Nå hvad tycker du om honom?» frågade min vän
sakta, i det han tog mig under armen och drog mig med
sig till ett af fönstren.
»Han ser ju ut som en löjtnant,» svarade jag.
»Han har också varit militär, innan han kastade sig
in på bruksrörelsen,» svarade värden och fortsatte sedan,
i det han kastade en orolig blick på mig, »men för öfrigt,
vacker karl, inte sant?»
»Inte precis i min smak,» svarade jag, »stöter litet
för mycket på modjournalsfigur.»
»Ja inte sant?» fortfor min vän med klarnande blick,
»det är någonting tillgjordt, någonting fnaskigt öfver hela
karlen. Och så — hur sprättig han än är, så ser han ändå
inte ut som en fin karl, eller hvad tycker du?»
Jag hann inte svara, ty nu trädde frun in i rummet
i stor middagstoalett. Vi bugade oss alla tre, och hon
besvarade bugningarna med en nådig nick, gick utan att
kasta en blick på mannen, direkt fram till mig och fattade
helt plötsligt min arm, sägande:
»Behagar ni föra mig till bordet, min herre?»
Jag svarade med en ny bugning, och skulle
naturligtvis försöka kasta fram någon artighet af det vanliga
slaget, då betjäntslyngeln med en furstlig taffeltäckares
Hedberg. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
