Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 KORNBLIXT.
värdighet slog upp dubbeldörrarna till matsalen och med
hög röst anmälde att det var serveradt.
Det var en ståtlig middag, skall ni tro. Allt hvad
läckert årstiden hade att erbjuda i fråga om legymer och
vildt och frukter fanns det öfverflöd af, och vinerna voro
samtliga öfver all kritik. Jag satt emellan värden och
värdinnan, på andra sidan om henne satt prästen och på
andra sidan om värden förvaltaren, som på det sättet kom
att sitta midt emot frun vid det ovala rymliga bordet.
Som sagt är, maten var charmant, drycken likaså,
men bordskonversationen var det som det kunde med. När
rapphönsen kommo på bordet, började törvaltaren tala om
jakt, han tycktes vara en väldig Nimrod inför vår Herre,
och prästen sekunderade honom så godt han kunde. Min
vän, värden talade om Upsala och värdinnan om Paris,
och jag som satt midtemellan dem, fick skutta från Flustret
och till Buttes Chaumont och från Parc Monceau till
Fördärfvet, så att jag höll på att tappa andan på kuppen.
Men jag höll god min så godt jag kunde, allt gick
skapligt nog till dess värdinnan helt hastigt lutade sig tillbaka
i stolen, läppjade på sitt champagneglas och utropade:
»Ack, om jag nu bara kunde slippa fara till Paris i
vinter igen. Det skulle nu vara gudomligt!»
»Men min nådiga,» svarade jag och såg på henne
med den ärligaste förvåning, »jag kan väl aldrig tänka
mig att det är någon som vill tvinga er!»
»Du nmissförstår alldeles min fru!» ropade Axel med
ett skratt som jag tyckte var mera tvunget än muntert,
»hon menar om hon kunde slippa ifrån!»
»Att fara till Paris, ja!» svarade jag litet förargad,
»det begriper jag väl.»
»Nej. Det är inte alls så. Slippa ifrån här, för att
fara till Paris, så är det hon menar. Finsk-svenskan är
litet underlig ibland, skall du tro!»
Hon svarade ingenting, men nu sköt en sådan där
blixt fram igen och öfver till mannen, i det hon lutade
sig fram och ställde bort sitt glas.
»Jag är öfvertygad om att ni bara behöfver yttra en
sådan önskan, för att min vän här skall skynda sig att
uppfylla den!» yttrade jag oförsiktigt nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
