Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLIXT. 165
Betjänten gick och därpå fattade hon ett likörglas,
vände sig till förvaltaren med en nick och sade med ett
egendomligt leende:
»Skål, och lycka till nästa jakt!»
»Jag tackar,» svarade denne och bugade sig, »jag
hoppas att den skall bli gifvande.»
Därpå gick hon förbi oss ut i biljardrummet som låg
på andra sidan om biöüblioteket, och förvaltaren slog i ett
glas vatten åt sig, drack långsamt ur det och följde efter
henne. Men när han kommit till dörren, tycktes han
besinna sig, vände sig om och sade till brukspredikanten:
»Har du inte lust att se på hur hennes nåd gör sina
dubbléer?»
»Jo!» svarade denne, »det skulle nog vara roligt;
men kanske att brukspatron...»
»Genera er inte, ni,» svarade Axel hastigt, »jag och
min vän här ha ännu mycket att prata om.»
De bägge herrarna följdes åt ut, och vi blefvo
ensamna i rummet.
Knappt hade dörren stängts efter dem, förrän jag till
min stora bestörtning såg min vän med ett djupt andetag
kasta sig framstupa ned öfver skrifbordet med hufvudet
på de utbredda armarna, mumlande med en stämma som
var halfkväfd af sinnesrörelser:
»Å, en sådan tortyr, en sådan tortyr!»
»Hvad är det? Hvad är det?» hviskade jag och
skyndade fram till honom, slog armen om honom och ville
resa honom upp, då han hastigt sköt undan min arm,
kastade sig tillbaka i stolen och stönade:
»Hvad det är? Ingenting! Alldeles ingenting, kära
du. Jag är litet nervös, det är alltsammans.»
Men ögonen, som stirrade på dörren där de gått ut,
de stora ångestfulla ögonen i det likbleka ansiktet, de
talade ett helt annat språk än munnen. De sköto blixt
på blixt, alldeles som nyss där nere på horisonten; men
det märktes allt klarare att något gått isär emellan
oss — slutet på visan var att han hade ingenting att
säga mig.
När partiet var slut, gingo vi också dit ut och spelade
allasammans en omgång à la guerre. Man och hustru
talade icke ett ord med hvarandra, utom när det gällde
spelet, och jag beundrade den charmanta fruns träffsäker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
