Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 KORNBLIXT.
het. Hon mankerade inte en enda boll, men heller inte
ett enda tillfälle att rikta en sarkasm åt mannen.
Förvaltaren och brukspredikanten aflägsnade sig genast
efter supén, och jag satt kvar ännu en stund i skrifrummet,
där mannen och hustrun rökte och tego; så vida de inte
talade till mig.
När jag tog god natt, sutto de båda midt emot
hvarandra, och ännu i dörren såg jag huru de bleka läpparna
voro tätt slutna och endast ögonen talade.
Och ingen kan väl undra på att jag drömde om
kornblixt under natten.
7.
Morgonen därpå reste jag vidare. Frun var
naturligtvis inte uppstigen ännu, men min vän följde mig ridande
en bit på vägen. När vi togo afsked, frågade jag honom
allvarligt:
»Hur är det, Axel! Har du ingenting att säga
mig?»
Han betänkte sig ett ögonblick, det såg ut som om
han gjorde ett anlopp för att tala ut hvad han hade på
hjärtat; men så hejdade han sig, räckte mig handen
och sade:
»Bara en sak, Ture: gift dig aldrig med penningar!»
Därmed svängde han om hästen och jagade därifrån. —
»Nå, nå! hur gick det sedan?» frågade nu hela
familjen med en mun.
»Jo, det blef allt åskväder af till slut; när jag,
omkring en månad därefter reste tillbaka samma väg, tyckte
jag ändå att jag ville se hur det stod till på Ströms bruk.
Jag kom dit en tidig förmiddag; men alla gardiner voro
nedsläppta och den palatslika byggnaden såg tom och
öde ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
