Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ETT ORIGINAL.
i de gamla rummen. Redan på lördagen bad hon mig så
innerligt vackert att jag skulle låta bli och röka, för att
inte lukten af tobaken skulle tränga ut och bli sittande i
de nystrukna gardinerna, och på söndagsförmiddagen gick
gumman inte ens i kyrkan, bara för att hon skulle hinna
få allting i ordning. Följden därutaf blef till och med ett
lindrigt gräl med gamla Sara, som tyckte att hon mycket
väl kunde hinna med alltsammans ensam, utan att frun
behöfde försumma vår Herre för några småländingars skull,
hvarpå gumman mor svarade att det rörde inte Sara om
hon gick eller blef hemma, för det var en sak som hon
bestämde själf, och Sara skulle inte tro att hon hade något
att säga i huset därför att hon tjänat där så länge,
hvilket Sara besvarade med att om frun ledsnat på henne,
så skulle hon gå sin väg i morgon dag —ja till och med
i kväll, så fort hon hunnit diska kaffekopparna. Det där
hör nu egentligen inte till historien, men jag talar om
det därför att de båda gamla inte kunde vara ifrån
hvarann’ en halftimme en gång, utan att båda trodde att det
händt den andra något, hvilket likväl icke hindrade dem
att friska upp sig med en liten tvist emellanåt —
troligtvis bara för att försoningen skulle bli så mycket trefligare.
Den enda som då fick sitta emellan var kaffepannan; men
det var den van vid, och den puttrade inte just högre
för det.»
»Jag tycker riktigt jag ser gummorna!» ropade Törne
skrattande.
»Och jag ville önska att jag såge dem tillsammans
ännu,» sade Olle med en skiftning af vemod i rösten; »ty
deras smågnabb verkade som fågelkvitter i de tysta
rummen.»
»Du menar väl kråkkrax, förmodar jag?»
»Nej du, jag menar fågelkvitter! Ett par sådana där
gamla hedersgummor, som bara tvista af idel vänskap, de
kraxa inte. På söndagsförmiddagen tog jag mig en duktig
promenad bortom Nacka och nästan ända fram till Dufnäs,
så att när vi åto middag gick jag in i mitt rum och skulle
hvila mig litet, sedan jag likväl förut fått en mycket ifrig
påminnelse af gumman mor att vara i ordning precis
klockan fem, för då skulle de bjudna hyresgästerna infinna sig.
»Nå, i det fallet kan jag vara lugn till klockan sex,
tänkte jag för mig själf och sträckte ut mig på min gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
