Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ORIGINAL. 181
soffa som hvarken var stoppad med ejderdun eller hade
några resårer. Men det vete tusan hur det var med mig:
jag som annars efter en sådan promenad plägade sofva
som en stock åtminstone ett par timmar, jag fick nu inte
spår till ro på hela tiden. Det var som om jag hade fått
feber i kroppen.
»Förkänslan, Olle du!» ropade Törne. »Känslan af
’das ewig weibliche’ som skulle uppenbara sig!»
»Nej, jag tror förr att det kom sig därutaf,» återtog
Olle Grundén torrt, »att jag mot min vana drack en kopp
kaffe på Nacka värdshus, när jag kom förbi där på
hemvägen. Hur det nu var, så kunde jag i alla fall inte
sofva, och det förargade mig. Följden var att jag steg
upp igen, satte mig vid mitt skrifbord och började lägga
patience, och så gick inte den och det gjorde inte humöret
bättre. Se’n tog jag på mig tofflorna och började gå fram
och tillbaka så tyst jag kunde för att inte störa gumman
mor, och så blef då klockan slutligen fem.»
»Nå, det var då för väl, det,» sade Gösta, som
började visa tämligen betänkliga tecken till växande otålighet.
»Ja det tyckte jag också!» återtog Olle lika lugnt
som förut. »Och jag sade för mig själf, att ännu skulle
det väl dröja minst en halftimme innan något främmande
kom! Men det var väl knappt fem minuter efteråt, som
jag hörde röster ute i salen och ibland dem var det i
synnerhet en som var särdeles behaglig — så där på en
gång lågstämd, mjuk och klangfull som en kvinnostämma
ska’ vara, men som hon så sällan är här i världen, där
den ena gåsen kacklar öfver den andra.»
»Nå och den tillhörde väl föremålet?»
»Jag visste naturligtvis inte hvem som rådde om den;
men det säkra är att det inte skämde den på minsta sätt
att den bröt på småländska. Känner du till småländskan
något? Det där mjuka språket med det hastiga uttalet
och de färgrika vokalerna, den lätta skorrningen på r’et
och de lustiga diftongljuden, som nästan stöta på skånska,
med den skillnaden likväl att medan skånskan släpar sig
fram så galopperar småländskan.»
»Hör du Olle! Du måste ha blifvit pin kär vid första
ögonkastet!» ropade Gösta Törne med förvånad min, i det
han tvärstannade midt för berättaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
