Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ETT ORIGINAL.
man mor min att flickorna hade börjat taga sina lektioner,
den långa i en hushållsskola borta på Norr, och den lilla
hos en pianolärare, som bodde någonstans i Staden, på
Västerlånggatan eller Stora Nygatan. Jag hade
naturligtvis mina göromål som vanligt, och om jag någon gång
mötte dem i farstun eller ute på gården, så hälsade vi
helt kort och godt på hvarandra och ingen af oss gjorde
någon min af att stanna och byta några ord.
»De som däremot blefvo allt mera förtroliga med
hvarandra, det var änkefrun och gumman mor. Det blef inom
kort en så varm vänskap att de träffades att börja med
hvar dag, och slutligen flera gånger om dagen. Och om
eftermiddagarna, sedan jag tagit min middagslur och vi
hade vår lilla pratstund i gummans soffa, hade hon inte
ord nog för att uttrycka sin belåtenhet öfver att hon
lyckats få sådana hyresgäster och hur säker hon kunde vara
om hyran, sedan hon fått veta att frun och hennes döttrar
lefde på räntorna af ett kapital, som var säkert placeradt
och så pass stort att när modern föll ifrån en gång, så
skulle flickorna ha en ganska vacker hemgift att vinka på.
»OÖch därvid såg min gamla, hederliga mor så
knipslug ut och blinkade och menade och kom med halfkvädna
visor som jag skulle varit en idiot för att inte förstå.
Slutligen kröp det fram en vacker dag, att Lina, den äldsta
och längsta af flickorna, skulle bli en utmärkt hustru åt
en stadig och förståndig karl, för den flickan var nu så
huslig och så snäll och så allvarsam och händig i
hushållsgöromål, att hennes make hade min gamla mor
aldrig sett.
»Nå men Karla då?’ frågade jag helt försåtligt, i det
jag spände ögonen i gumman; ’tror inte mamma att hon
skulle passa ändå bättre för en allvarlig man ?’
»Det yrvädret!’ svarade gumman mor med en liten
knyck på nacken. ’Nej då! Den skall nog ha både
näbbar och klor, som ska’ gifta sig med henne”
»Det vill säga, mamma tror inte att hon är någon
bra flicka? frågade jag.
»Jag såg mycket väl att gumman blef litet förlägen,
men hon hämtade sig snart och yttrade sig sedan helt
diplomatiskt, om jag så får uttrycka mig:
»’Det har jag visst inte sagt och inte tror jag det
hellerl Jag menar bara det, att för en stilla och hygglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
