- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
183

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 3 - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT ORIGINAL. 183

kvällen och när klockan blef tio lyste jag dem upp för
trappan, ty någon gas ha vi aldrig brytt oss om att föra
in i den gamla kåken.

»När jag kommit halfvägs upp för trappan, som var
tämligen brant och svängde sig som en vindeltrappa,
sprang Karla, så hette den lilla, förbi mig för att läsa upp
tamburdörren och jag stannade litet i svängen därför att
modern ännu hade ett par ord att säga gumman mor min.
När hon och den långa slutligen satte sig i gång igen,
vände jag mig om och höll ljuset framför mig och då stod
den lilla uppe i öfre farstun alldeles invid trappan, och
jag såg i hastigheten ett par små fötter och ett fint
smalben och du må tro mig eller inte, men jag blef så
förvirrad och så skamsen, att jag höll på att tappa ljuset i
hufvudet på den långa, som kom strax nedanför mig.»

»Din tok! Hade du då aldrig sett ett par små
fruntimmersfötter förr ?»

»Nej, så sant jag lefver! De enda fötter af den sorten
som jag nå’nsin sett, voro gumman mors och gamla Saras,
och de lefde på tämligen stor fot båda två. Emellertid
sansade jag mig så pass mycket att jag kunde lysa dem
upp, och sedan jag däruppe sagt god natt åt dem och
tagit dem i hand alla tre, kilade jag ner igen, sade helt
kort godnatt åt gumman mor, som ville prata och därför
såg litet snopen ut och skyndade mig in till mig, lade
mig och sof oroligt hela natten, i det jag drömde om ett
par små kängor som hängde i taket och oupphörligt ville
slå mig på näsan.»

4.

»Under följande veckan såg jag egentligen inte
mycket af dem, » fortsatte Olle, sedan de nu vändt strax bortom
slottet och förbi koppartälten togo vägen ut genom de
bortersta grindarna midt för Hagalund; »jag hörde af gum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free