Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ETT ORIGINAL.
heller’ fortfor jag ännu mera förargad, därför att jag
hörde Karla fnittra i vagnshörnet där hon satt.
»’Och jag ska’ be att få underrätta om att jag heter
Durén och inte Durell — och inte någonting annat heller
utlät sig nu kyrkängeln och sedan fnittrade de båda två
en lång stund.
»’För resten är mitt namn Grundén, återtog jag kärft,
i det jag borrade mig in i motsatta hörnet.
»Ja, jag ska’ visst inte kalla er för Grundell svarade
kyrkängeln och därvid fnittrade Karla ändå värre, ’och
att jag kallade herr Grundén för Karlas farbror, det kom
sig helt enkelt däraf, att... att...
»’Att Olle ser så gammal och förståndig ut’ inföll
Karla och letade efter min hand, som jag antog att hon
ville trycka, fast jag drog tillbaka den så långt jag kunde.
Ty jag tyckte riktigt att det stack till i hjärtat på mig
vid hennes ord.
?’»Ja, just det var det! återtog Karlas vis-à-vis, ’och
det gjorde mig så glad, och därför bad jag fröken Karla
att jag skulle få åka med, för jag tänkte att vi skulle få
öppna vårt hjärta för en faderlig vän.
»Jag var färdig att spricka af förargelse. Farbror och
faderlig vän, det dugde jag således till, men älskare och
blifvande äkta man — det var jag för gammal och
förståndig tilll Jag blef så ursinnig att, om vi inte varit
midt på Norrbro, så tror jag att jag kastat ut honom ur
vagnen; men när jag funderat en stund nöjde jag mig med
att säga:
»’Att öppna sitt hjärta här i vagnen vore kanske litet
riskabelt! Ni kunde hitta på att förkyla er l”
»Efter den betan blef det tyst en stund inne i
vagnen, men när vi svängde af från Myntgatan och in på
Riddarhustorget, upphof Karla sin röst och sade, som om
det varit fråga om den enklaste sak i varlden:
»’Det är så att vi tycka om hvarann’, ser Olle, och
Hugo ville be’ Olle att lägga sig ut för oss hos mamma,
så att vi fick förlofva oss.
»Jaså, herr Durén heter Hugo?’ frågade jag helt
mekaniskt, och det var knappt att jag fick fram det, så
stockade det sig i halsen på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
