Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ORIGINAL. 191
»Jaha, Hugo Valentin Coriolanus, svarade kyrkängeln,
’och hemma kalla de mig Valentin, men Karla tycker mera
om Hugo.
»Ack ja, det är så romantiskt,” suckade Karla, ’och
Valentin tål jag inte, sedan jag hört Faust! Han är ju så
otäck emot Gretchen”
»’Ja, men Coriolanus? sade jag med en sorts
galghumor; ’det tycker jag passar så bra för en hjälte!
»Usch nej, det är så långt” fnittrade Karla.
»’Nå ja, då kan ni ju kalla honom ’Rio’ eller ’Lanus’,
så blir det genast kortare.
»’Jag tror att herr Grundell drifver med oss?’
frågade kyrkängeln och spände ögonen i mig just som vi
passerade förbi en gaslykta.
»’Grundén heter jag, svarade jag, ’och böneman vill
jag inte vara.
»Jasål Då måtte Karla ha tagit miste på er; hon
påstod att ni var en sådan hygglig gammal prisse’
»Hvar bor Herrn?’ skrek jag, just som vi svängde
in på Kornhamnstorg.
»’Skaraborgsgatan 89 skrek han tillbaka i samma
ton som jag.
»Jag öppnade vagnsdörren och skrek åt kusken:
»Kör till Skaraborgsgatan 89
»’Behöfs inte’ ropade kyrkängeln. Jag stiger af vid
Södermalmstorg.’
»Så mycket bättre, svarade jag i samma ton och
satte ut hufvudet igen för att ropa åt kusken:
»’Stanna i hörnet af torget och Hornsgatan
»’Hvasa?’ skrek kusken, för det blåste som vanligt på
Slussgatan, så att han inte hörde.
»Jag skrek om igen, men i detsamma hörde jag ett
smackande ljud bakom mig inne i vagnen, och när jag
helt tvärt kastade mig tillbaka i vagnshörnet och vände
på hufvudet, såg jag kyrkängeln draga tillbaka sitt hufvud,
medan Karla satt framåtlutad och låtsade som om hon
tittat ut genom motsatta vagnsfönstret.
»Det var bestämdt ljudet af en kyss som jag hört,
och du kan väl tänka dig att det inte gjorde min harm
och öfverraskning så särdeles mindre. Jag försökte krossa
de bägge brottslingarna med mina blickar; men antingen
voro mina ögon inte särdeles vältaliga eller också voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
