- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
195

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT ORIGINAL. 195

» Å, du pratar! Jag var en toka, jag — det var hela
saken

»Det är möjligt, mor lilla, men smygvägar gick du
inte... inte förlofvade du dig med far bakom dina
föräldrars rygg, eller hur ?’

»Nej, kära barn, det kunde jag inte, för de voro
döda långt förut. Men inte visste moster Brita af något,
förrän ett halft år efteråt, det kan jag försäkra dig!”

»Du också, mammal” ropade jag alldeles förbluffad.
’Nå då undrar jag inte på att flickorna däruppe ..

»Å de också förlofvade ?’ ropade gumman och slog
ihop händerna. ’Då du min skapare! Det ska’ då modern
ha i sig och det i morgon dag

»Nej, bry dig inte om det, mor lilla! Men vill du
göra mig en tjänst, så säg upp dem i stället till
aprilflyttningen.

»Nej, vet du, Olle, det gör jag verkligen inte,
svarade gumman betänksamt; för i dessa tider är det
minsann inte så lätt att få några som betala hyran ordentligt.
Och nog kan du få en annan flicka som tycker om dig,
så bra som du ser ut och så ordentlig och välbärgad som
du är! Men så min själ ska’ inte Charlotte ha sig det
när hon kommer på elfvakaffe i morron l

»Öch därmed gick gumman in till sig och jag — ja
du, jag gick och lade mig och sof som en stock hela
natten. Och det märkvärdigaste af alltsammans var, att jag
kände mig riktigt glad du, när jag dagen därpå mötte
bägge flickorna i förstugan och såg att de voro fula som
stryk, både den lilla och den långal Ja och se’n lugnade
jag mig allt mer och mer — och nu är den historien
slut!»

»Hör du, Olle,» sade hans följeslagare, just som de
veko af från Tullplanen och in på Norrtullsgatan, »jag
har gjort dig orätt och det vill jag be’ dig om ursäkt för.»

»Hur så då?»

»Jo, jag har hela tiden påstått att du är ett original...»

»Nå?»

»Men nu ser jag att jag misstagit mig! Det är du
visst inte 1»

»Jaså, hvad är jag då?»

»Jo, du är helt enkelt en egoist — och sådana är
det inte alls ondt om.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free