- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
194

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194 ETT ORIGINAL.

igen; ’och de ha tyckt om hvarann’ se’n de var barn!
Usch då! Tocken där barndomskärlek är då det otäckaste
jag vet Hur kan man bli kär i en som man sett äta
surkart och som man lekt man och hustru med, det
begriper jag inte.

»Öch när jag svarade att jag tyckte det ingenting
låg närmare än just det, så återtog hon med en ton som
dallrade af godtköpsromantik:

»’Nej då! Från det obekanta land ska’ han komma,
han som ska’ sätta hjärtats fibrer i rörelse! För en månad
sedan visste jag inte ännu att Hugo fanns till, och nu är
han helo min värld! Han är den som stämt mina
känslosträngar till samklang med världsaltet och som i min själ
framkallat toner ...

» Det är väl med pedalen, det! stack jag emellan,
för nu började jag tycka att tragedin slog öfver i det
Bjliga.

»Om Olle kunde göra sig ett begrepp om hur jag
föraktar honom! pustade hon just som vagnen stannade
utanför vår port.

»Å, det kan jag ungefärligen föreställa mig, sade
jag i det jag gaf kusken en krona och sedan läste upp
porten, —’ så prosaisk som jag är. Men i så fall ska’ jag
be’ få säga att uppfattningen är ömsesidig.

»Därmed sprang hon uppför trappan och jag läste
igen porten. Jag gick in till mig betydligt slokörad, men
ändå med ett visst lugn i själ och hjärta, ty jag hade ju
varit ur mitt vanliga esse hela tiden. När jag kom in,
var gumman mor uppe ännu och kom emot mig strålande
och nyter som vanligt, ja, till och med mera än vanligt.
Hon hade bestämdt haft någon half aning om att jag tänkt
göra slag i saken på hemvägen, och när jag fått af mig
rocken och satt mig bredvid henne i soffan, frågade
gumman småmysande, i det hon klappade min hand:

»’Nå kära Olle! Har du haft trefligt i afton ?’

»Ja då, ovanligt trefligt och instruktivt!’ svarade jag.

»’Instruktivt?’ frågade gumman. ’Hvad menar du
med det?’

»’Jo, jag har lärt mig att jag varit en åsna och att
det börjar bli ondt efter sådana flickor som du måtte ha.
varit i din ungdom, morl’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free