- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
204

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 TIDIG SNÖ.

Edvin satte sig på behörigt afstånd och det kom
öfver honom ett okufligt begär att riktigt inbilla sig själf
att han var en riktigt gammal farbror, som hade icke
allenast rättighet utan absolut skyldighet att tala förstånd
med en liten flicksnärta på tjugu år.

Han tog därför på sig sin allra allvarligaste min och
utbrast helt oväntadt:

»När har Ragna börjat att narras?»

Hon tittade upp på honom helt förvånad, gjorde en
hastig rörelse som för att stiga upp, men hejdade sig lika
fort och stammade med stigande rodnad:

»Narras? Hvad... hvad menar farbror?»

Han lutade sig fram och lade handen på albumet.

»Där finns inga läsflickorl’» sade han och spände
ögonen i henne. j

»Jaså, var det ingenting annat, » svarade hon med
en ryckning i mungiporna och såg på honom tillbaka,
»nåja, då var det väl någon annan jag såg på.»

»Ja, men hvarför narrades Ragna?» fortfor han
envist, men började känna ett visst behof af att fästa
ögonen på någonting mindre irriterande än hennes rosiga
ansikte, som blef allt skalkaktigare, ju längre hon dröjde
med svaret.

»Ja, hvarför går farbror omkring och narras själf?»
svarade hon slutligen.

»Går jag och narras?» frågade han med den mest
oförställda förvåning, »narras jag? Jag, som inte vet
något värre än osanning och som försökt att vara sann i
hela mitt lif!»

»Och ändå narras farbror värre än någon annan,»
påstod hon med en liten trotsig, bestämd min, som klädde
henne förträffligt; »ja, se på mig, men så är det ändå!
Men jag vill inte narras längre och därför kan jag gärna
tillstå att det var farbror själf, som jag såg på.»

»Mig?» frågade Edvin, allt mer och mer häpen;
»först och främst påstår Ragna att jag narras och sedan
att Ragna satt och såg på mig nyss, när jag kom. Det
där begriper jag inte.»

»Då skall jag säga farbror hvarför jag såg på farbrors
porträtt. Farbror sitter där hvithårig och vill låtsas vara
gammal, men ögonen äro unga, ansiktet är ungt, hela
figuren är ung och så skall man gå och säga farbror åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free