Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDIG SNÖ. 207
giftermålet. Det var lysningskalas ute på Beatero, och
farbror Edvin var naturligtvis utbjuden tillika med en hel
mängd andra. Middagen var slut, alla skålarna druckna,
kaffet intaget och sedan gick man ner i parken för att få.
frisk luft och litet motion på maten.
Edvin gick och ströfvade för sig själf där nere och
kände sig ovanligt lätt och frisk till sinnes. Det var
vårdoft i luften, sommarsol på mälarvågen och jublande
fågelsång i buskar och snår, och han tyckte att sången gaf
eko inom honom själf och väckte till lif alla somnade
ungdomdrömmar och vårkänslor i hans eget inre.
Han slog sig ned på en gräsbänk vid stranden och
satt där, öfverskuggad af de täta alarna och såg mekaniskt
på hur småfisken hoppade och löjorna lekte i
aftonsolskimret inne i viken. Då såg han Ragna komma gående
från samma håll som han själf. Hon bar sin vida
halmhatt på armen och aftonfläktarna lekte med hennes burriga
hår och smekte hennes friska kinder där hon tankfull gick
och blickade ned och ibland stannade och ritade med sin
lilla, spetsiga sko i sanden på gångstigen. På det sättet
kom hon ända fram till bänken där han satt, och när han
gjorde en rörelse för att stiga upp, blef hon honom varse,
men såg inte öfverraskad ut, utan sade helt lugnt, som
om hon väntat att finna honom:
»Sitter farbror här alldeles ensam?»
Edvin fattade ett hastigt beslut och sade utan att se
på henne:
»Vill Ragna sätta sig här hos mig — och vill Ragna
nu låta mig veta — —»
»Hvad då?» frågade hon sakta och blef stående
framför honom.
»Hvem är det som Ragna tycker om?»
»Har farbror inte kunnat fundera ut det än?»
frågade hon och såg på honom med en halft spefull, halft
orolig blick.
»Nej, men nu skall Ragna säga mig det utan
omsvep.»
»Utan omsvep?» återtog hon, »det kan jag inte. Men
med omsvep — kanhända!»
Så satte hon sig ned, sträckte fram den ena foten
och ritade nervöst med den i sanden, under det att orden
kommo, än brådstörtande, än afbrutna och tvekande, fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
