Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 VILLOVÄGAR.
då, Stina?» sade mannen, i det han slog sig ned vid
bordet.
»Jag tog mig en tår för en stund se’n!» svarade
hustrun i det hon gick tillbaka till spisen, böjde sig ner
och tog upp den ditkastade fågeln, som hon noga
betraktade med tungsinta blickar.
»Låt kräke ligga och bry dig inte om’en så länge!»
uppmanade mannen, i det han började blåsa på kaffet,
som han slagit ut på fatet. »Jag ska’ plockan sen jag,
under middagsrasten !»
Hustrun tycktes inte höra hvad han sade. Hon satte
sig ned på spiselhällen och tog upp fågeln i knäet.
»Det ä’ en ungfågel, det här med!» sade hon efter
en stund och bredde tankfull ut den ena vingen öfver
sitt randiga förkläde. Jag kan undra om föräldrarna va’
med?»
»Det va’ di fälli1» sade mannen och såg på henne.
»Men di kom undan — för di andra tre, va ungfåglar
di också, hörde jag fyrmästarn sa’!»
»Tänk om di miste dom allihop!» sade hustrun efter
en stunds tystnad.
»Å i hälskotta häller!» svarade mannen med en ton
som skulle vara glad. »Di har så många, så! Di lägger
ju två kullar om året, säger fyrmästarn.»
»Ja, men tänk om di här va’ di sista!» återtog hustrun
på nytt, liksom om hon envist fullföljde en dyster
tankegång, som hon ändå inte ville eller kunde släppa.
»Du talar ju rakt åf, som di vore människor och inte
oskäliga kritter!’» sade mannen i förebrående ton. »En
ska’ inte blanda ihop tocke, för ser du, Stina, det ä’
ogudaktigt, säger prästen !1»
»Det kan han säga, han som inte har mist några»
svarade hustrun och smekte nästan omedvetet den döda
fågelns gråhvita bröst.
»Du ska’ inte vara otacksam mot vår Herre, Stina!»
sade mannen, i det han satte ifrån sig koppen på bordet
och långsamt uppstigande gick bort till henne där hon
satt nedhukad vid spisen. »Vi ha’ ju ändå våran Olof
kvar! Och så länge få vi fäll vara nöjda!»
»Ja, ä’ du så säker på att vi har honom kvar också ?»
frågade hon och såg med ångestfull blick upp i mannens
väderbitna ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
