Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLOVÄGAR. 21;5
»Visst sjuttingen är jag det!» svarade han och
försökte ändå samma glada ton som nyss. »Det var ju rakt
omöjligt att pojkspolingen kunde komma tebaks ifrån
skonarn, så som det blåste i förgår, när han rodde
Österman ombord. Jag tänker han fått följa me’n bort te’
Furusund, eller kanske rakt åf opp te’ stan, och då kan
vi fäll inte höra något ifrån’en ännu på några dar!»
»Ja ser du, Anders! Det är just det som jag ä rädder
för!» hviskade hustrun.
»OÖcke då?»
»Att han har fått följa med opp te’ stan !»
»Hå kors! Där äter di fäll inte opp’en, kan jag tro»
»Ja, men tänk på att han ä’ med Österman»
»Nå än se’n då? Österman måtte fäll kunna lotsa
pojken där lika bra som han kan lotsa en seglare härute.»
»Men det finns nog sken där också, som di kan
förvilla sig på! Du minns fäll hur det gick med Gustaf!»
»Ja, gunås! Men det va’ annat krut i honom än det
ä’ i Olof! Hade inte han vari’ så enveten efter
kvinnfolk — annat ä’ det med den här — han tittar ju inte
åt dem en gång»
»Hur kan du veta det? Här ute finns det ju inga
att titta på»
»Jaså, än fyrmästarns Lotta då?»
»Det ä’ en annan sak, det! Hon ä’ en hygglig och
bra flicka, hon — och det ä’ inte tockna som jag ä’ rädd
för att han ska’ råka ihop me’!»
»Di andra ä’ nog inte så farliga di häller, när det
ä’ fråga om en fattig pojke som Olof Hade han någe’
te’ spendera på, då kunde det så vara. Och för resten
så sa’ jag te’ Österman, när pojken kom till honom som
lotslärling, att om någe tocke’ här skulle hända, så skulle
håle ta’ sin Österman, om pojken tog skada af någe’, och
Osterman lofte mig...» .
»Hå ja, nog kan Österman lofva alltid, men när han
inte själf vet hvad han gör...» .
»Nej, hör du, Stina, du sätter rakt skrämbobban i mig
me’ te’ slut! Men det lofvar jag dig, att ä’ han inte
hemma tes i morgon, så ber jag fyrmästarn om pärmisjon
och följer me’ finska ångbåten opp, när han kommer förbi
här på kvälln!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
