Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 VILLOVÄGAR.
kanske också han bländas af det lysande eländet därinne
och slå sig till döds emot det lockande ljusomhöljet, liksom
den stackars fågeln, som nyss hvilat i hennes knä! Nej!
Så fick det icke gå — hon skulle rädda honom, hon
skulle...
Här tvärstannade hon rådvill i sina tankar.
Hvad skulle hon väl kunna uträtta, hon, bondkvinnan,
själf obekant med staden och alla dess smygvägar? Och
gjorde hon honom icke orätt? Var han inte en frisk,
ofördärfvad, präktig pojke; var han inte uppfostrad i
gudsfruktan och oskuld, härdad af vindar och vågor, ren,
öppen och ärlig som den luft han varit van att inandas
ända från sin barndom?
Jo, men just därför — — just därför!
Om det bara inte varit Österman som han kommit
att fara med — Osterman, hvars lärling han blifvit!
Österman var den bästa lotsen af alla därute på ön —
men han var också den vildaste! En hjälte utan fruktan
och tadel, när storm och fara kallade honom ut i strid
mot elementerna — en glad och alltid hjälpvillig kamrat,
när något brast eller fattades, var han som en lössläppt
vilde när det rådde lugn ute på sjön och när det vid
helgerna reddes fest i de enkla stugorna. Och inom staden
— hur lefde han inte där? Var det inte i friskt minne
ännu ute på ön, när han skulle gifta sig med en flicka
ifrån Sandhamn, och när han skaffade sig fyra dagars
permission för att fara in till staden och göra uppköp för
bröllopet, hvilket skulle stå hos fyrmästaren, som var
farbror till flickan ?
Och de fyra dagarna gingo — och fyra till och ingen
Österman kom! Och ändtligen på nionde dagen, när bud
hade gått med förbifarandoe ångbåtar in till staden, när
fästmön redan farit hem igen och när fyrmästaren var
ursinnig och svor på, att lotsstyrelsen skulle afsätta honom,
så kom han utseglande med en åländsk fisksump, steg i
land drucken som en kaja, utan kavaj och med
sönderrifvet ansikte, hade supit upp alla penningarna som han
skulle köpa bröllopstraktering för, hade ytterligare kommit
i slagsmål och öfverfallit polisen, hade fått låna sig
penningar att betala plikten med och kom nu hem nästan
blott och bar — skrek om att han gaf flickan så många
som flögo och åkte och vände, när han fått veta att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
