Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLOVÄGAR. 219
»Hå ja, så Österman hade nog rätt, han Fast han
hade kunna’ görat på annat vis, förstås — det vet jag
me’. Men så svår som di målar ut’en ä’ han då visst
inte — och när alla spottar på en sten, så ä’ det väl
inte att undra på om han blir våt!»
»Det låter som du skulle tycka synd om Österman,
kära Lotta?» framkastade mor Jonson och såg på henne
med nyfiken blick. »Det vänta’ jag mig inte åf en sådan
flicka som du!»
»Det ä’ väl inte mer än rätt att inte göra folk sämre
än di ä’,» svarade Lotta med litligare färg på kinderna
än förut, »och hade han bara någon som såg efter sig
och brydde sig om’en, så kunde han väl bli bättre, han
med, tänker jag!»
»Akta dig för såna tankar du, Lotta!» sade mor Jonson
varnande. »Du vore inte den första flicka som hängt opp
sig på det repet !»
»Hå kors! En behöfver väl inte vara hängfärdig
för att en vill si någe’ godt hos den som alla anka’ på!
Och inte tar eran Olof nån skada åf, att han ä’ med
Österman i stan, intel Ni har honom nog här igen i
morgon kväll tänker jag — och en kan inte veta hvad
den färden har vari’ bra för!»
Därmed aflägsnade sig Lotta, och nu fick mor Jonson
annat att fundera på. Det var inte utan att både Jonson
och hon tänkt sig fyrmästarens Lotta som en blifvande
sonhustru — och skulle hon nu — — l
»Ja se,» sade hon för sig själf, »den där Österman!
Det ä’ då ett elände med den — hvar en än gör åf
honom! Tror hon att hon skulle kunna vända om den?
Jo, tack vackert! Den tunnan släpper inte smaken så
lätt, den!»
Och därmed började hon att plocka den döda fågeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
