Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 VILLOVÄGAR.
3
Dagen därpå. när det började lida åt sextiden på
kvällen och fyren redan varit tänd i flera timmar, satt
fyrmästaren Holm inne i kammaren i sin byggnad, som
var större än de andra, och drack en rommtoddy med
lotsålderman Lund, medan båda två blossade på sina
pipsnuggor och som vanligt talade om väder och vind.
Fyrmästaren var en liten, mörklagd karl med häftigt
och koleriskt temperament, och den gamla
lotsåldermannen däremot var det personifierade lugnet, hvilket
icke hindrade att de kommo mycket bra öfverens, utom
när de kommo in på politiken, i hvilken fyrmästaren var
lika röd som den gamla lotsen var stockkonservativ som
en äkta gammal ämbetsman i statens tjänst.
Men nu var det inte fråga om hvarken rösträtt eller
tullar — det var helt enkelt fråga om Österman och
fyrvaktarens Olof.
»Inte för att jag begriper hvarför de allarmera sig
så fasligt, Jonson och käringen hans!» ropade nu
fyrmästaren för minst tionde gången, i det att han lyfte
på toddyglaset och stötte det i bordet, hvilket ville säga
så mycket som: skål! »För det ä’ ju klart att hade han
blifvit kvar därute, så skulle de väl ha’ fått fatt i
båtskrollan åtminstone någonstans i närheten.»
»Di tror nog håller inte att han ä’ borta på det viset !»
sade lotsåldermannen lugnt. »Och hade han kommi i, så
hade nog Osterman fiskat opp’en. Det har jag redan
predikat för dom ända sen i går! Nej, ser du, mäster,
det ä’ allt annat di ä’ rädda för!»
»Ja. det ä’ väl för stan, kan jag tro!» .
»Jaja, det med! Men di ä’ väl mest rädda för
Österman, tänker jag! Di tror väl att han ska’ gå och supa
med pojken och att di ska’ komma i någe krakel med
polisen. Eller också ä’ di rädda för, att det ska’ gå med
honom som med den andra —»
»ÅÄhål Den var ju en riktig vettvilling, vet jag!
Och den här är ju en hygglig och stadig pojke, inte annat
jag har sett!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
