Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 VILLOVÄGAR.
»Har han lofva’ dig det?» frågade lotsåldermannen
förvånad och stod kvar vid dörren med sydvästen i handen.
»Hå, om inte just mig, så kan han väl ha’ lofvat
någon annan!» svarade fyrmästaren med en slug
blinkning på ena ögat, just när de gingo förbi köksdörren.
Gamla lotsåldermannen nickade tyst och gick förut
ut på gården.
Tjockan hade verkligen lättat på, och fyren kastade
nu sitt klara ljus vidt ut öfver sjön, som låg stilla och
orörlig och knappast kunde skiljas ifrån rymden, som ännu
var molndiger och grå, utom längre bort i öster, där månen
just höll på att gå upp, halfäten och röd och /kastade en
aflång, lätt vattrad reflex ned i den stillastående sjön.
Längre åt norr syntes en klarare rand, med några matt
blinkande stjärnor, och när de båda männens ögon hunnit
vänja sig vid det sparsamma ljuset, sågo de uppe vid
utkiken, dit de styrde sina steg, en kvinnlig gestalt som
stödde sig emot gransträfvorna vid trappan och, med
hufvudet vändt åt väster, stirrade ut öfver stugornas tak
åt den stora fjärden, som sträckte sig inåt fastlandet.
»Står ni här, mor Stina!» sade lotsåldermannen, sedan
han betraktat henne några ögonblick under tystnad. »Jag
tänker ni ser efter finska båten som ska’ komma i kväll.»
»Ja nog gör jag så, lotsålderman!» sade mor Jonson
med en suck. »Jag har ingen ro te’ hålla mig inne!
Jonson sitter nere ve’ båtbryggan och väntar med båten,
ifall han skulle få höra honom blåsa!»
»Nog blåser han, det kan ni lita på, mor Stina!»
tog nu fyrmästaren till orda. »I rappet har ni pojken eran
frisk och sund hemma igen.»
»Jag ska’ gå opp och titta om jag inte kan se
topplyktan öfver Mörkekobben!» sade lotsåldermannen och gick
med raska steg uppför den vingliga trappan, »för den här
tiden ä’ det just han brukar komma, så vida det inte har
varit tjocka inåt skärgården.»
»Klif inte miste, bror Lund!» varnade fyrmästaren, i
det han gick närmare intill trappan och tittade uppåt.
»Åhå, di här stegena känner jag till, så jag kan
sofva och gå dom!» svarade den gamla lotsen, i det han
med fasta steg gick upp på den lilla plattformen. Han
stannade där ett ögonblick med handen öfver ögonen och
blickade utåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
