Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLOVÄGAR.
t
tu
J
»Ser du något åf’en?» frågade fyrmästaren.
»Nej inte än Men nu bör jag i stället — hör ni
inte också? Det är flog oppe i luften — vänta, hör ni
inte hur det hviner?»
»Ja, det är fåglarna som flytta nu hvar eviga kväll !
Hör ni, mor Stina — nu skrika de — det är grågäss
igen — schy, schy! Hur vingarna susa och ändå ä de så
högt uppe — det är omöjligt att se en skymt af dem.
Nu är’ de midt öfver oss — — få nu se hur det går
med fönsterna i kväll!»
»Jesses då! Det måtte fäll ingen slå ihjäl sig igen,»
ropade den lyssnande kvinnan nästan med ett ångestskri.
»De måtte fäll flyga förbi!»
»ÄÅr ni så rädd för att få en stek till, mor Stina?»
frågade fyrmästaren och vände sig framåt fyren, bredvid
hvilken nu det starka kacklandet hördes.
Fyrvaktarhustrun ämnade svara, men i detsamma
syntes i det starka ljuset från fyren de flyttande grågässens
långsträckta triangel strax på sidan om det gamla tornets
lanternin. Den gamle föraren i spetsen tycktes tveka ett
ögonblick, det var som om de luften klyfvande fåglarna
stannat på späånda vingar, bländade af ljuset, det såg
nästan ut som om triangelns långsträckta ben brutits af
en uppstående oro; men då hördes på en gång den
ledande fågelns skarpa varningsrop; man såg i ljusskenet
huru den långa halsen böjde sig tillbaka, vändande den
öppnade näbben åt de tvekande — därpå höjdes ett långt
uthållande skri från hela den vingade skaran, och med
susande vingslag styrde den förbi det lockande ljuset och
försvann som en skugga i det nattliga mörkret öfver
hafvet.
»Nå Gud ske lof!» utropade den ångestfullt väntande
kvinnan och andades ut med en djup suck. »Di flög’
förbi!»
»Jo jol Det syntes att den där förarn var en gammal
och van gubbe, som inte lät lura sig,» hördes lotsens röst
uppe från plattformen, »så den här gången fick du allt
lukta efter steken, bror Holm!»
»Hå ja, det kommer väl fler efter!» mumlade
fyrmästaren och fortsatte sedan, i det han vände sig till
ftyrvaktarhustrun:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
