Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och medan Jagande hunden skar en stor skifva kött oeh lade
den i den heta askan, sade han:
»Nå, höfding, hvad är det för nyheter?»
»Indianen hafva en häst; Jagande hunden träffa plats, uär
han lämna den, hundra alnar härifrån. Där borta», och han pekade
mot foten af kullarna, »indianen stanna och skjuta två skott.»
»Hur i all världen vet ni det, höfding?»
Höfdingen pekade på de två bladen. Guldgräfvaren
undersökte dem. »Förladdning», sade han. »Den är af läder, som blifvit
skrumpet och svedt. Hvarför sköt han, höfding?»
»Signal. En half mil längre bort träffa tre andra beridna
rödskinn. De hafva ett långt samtal. Därpå en rida bort till
kullarna, de tre andra följa spåret i galopp.»
»Det låter illa, höfding. Den, som red bort till kullarna,
begaf sig utan tvifvel till en by?»
Höfdingen nickade.
»Den enda trösten är, att Harry har långt försprång. Det
var en vecka mellan den tid, då ni lämnade dem och
sammanträffade med oss, det vill säga för tre dagar sedan; om rödskinnen
började följa spåret i går, har han således tio dagars försprång.»
Hoppande hästen skakade på hufvudet. »Långt försprång,
om resa fort; kort, om färdas långsamt.»
»Jag förstår, hvad ni menar. Om de oafbrutet fortsatt vägen
uppför dalen, hafva de hunnit ett godt stycke i förväg, men om de uppehållit
sig med att jaga bäfver eller speja efter guld, hafva de kanske icke
kommit så långt. Vore det icke bäst, att vi fortsatte genast, höfding?»
»Icke duga. Hästarna gjort tre dagsresor, behöfva hvila i dag,
gå oafbrutet i morgon. Om vi fortsätta i kväll, odugliga i morgon.
Godt läger här, alla behöfva hvila.»
»Ni har utan tvifvel rätt, höfding, men det är pinsamt att
tänka, att, medan vi sitta- här, de fördömda rödskinnen kanske
anfalla våra vänner. Mitt enda hopp är, att Harry, som deltagit i
många indianstrider, döljer spåren så mycket som möjligt, så att
de få stort besvär att finna dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
