Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken, då vi sammanträffa med våra indianer. Jag tror icke, att vi
behöfva vara beredda på strid i dag, men det är tvifvelaktigt,
huruvida vi kunna komma oskadda ut ur dessa berg.»
Tom märkte, att hans farbror vid samtal med honom undvek
sådana uttryck »från Västern», som han i sina samtal med de
andra begagnade lika ofta som de. Sedan han nu fått se honom
på närmare håll, fann han, att han ganska bra öfverensstämde med
den föreställning han gjort sig om honom. Det fanns en stor
likhet mellan honom och hans broder. De voro ungefär af samma
längd, men Harry var starkare byggd. Hans ansikte var
brons-färgadt af vindens och solens årslånga inverkan. Han hade ett
yfvigt, brunt skägg, medan Toms fader varit slätrakad. Sjömannen
hade varit fem år äldre, men guldgräfvaren såg mycket yngre ut,
än Tom någonsin kunde minnas sin fader hafva gjort; denne hade
aldrig fullständigt återvunnit sin hälsa efter en svår feber, som
han ådragit sig vid tjänstgöring i Zanzibar, och farbroderns långa
steg och lediga rörelser utgjorde en slående kontrast till hans faders
sätt att gå. Båda hade genomträngande, grå ögon, samma
ansikts-läggning och samma vänliga leende.
»När jag nu ser på dig närmare, Tom,» sade guldgräfvaren
vid ett tillfälle, då de stannade för att invänta hästarna, »märker
jag, att du är ganska lik din fader, såsom jag först minns honom.»
»Jag trodde, att du var mycket lik honom, farbror.»
»Vi voro nog ganska lika i forna dagar, men jag förmodar,
att vårt olika lefnadssätt förändrat oss båda rätt mycket. Han
skickade mig sin fotografi för fyra eller fem år sedan, men i början
skulle jag knappt hafva känt igen honom. Vid närmare
betraktande kunde jag se likheten, men han var mycket förändrad. Jag
har utan tvifvel förändrats ännu mer; mitt långa skägg gör
olikheten stor. Det är mycket länge, sedan vi träffades. Jag var endast
tjugu år, då jag lämnade England, och jag hade då icke sett honom
på två eller tre år, ty han var vid den tiden på tjänstgöring i
Medelhafvet. — Här äro hästarna igen, nu ser marken bättre ut,
och vi få nog anstränga oss för att hålla jämna steg med dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
