- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
106

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bror. »Det är mycket möjligt, att någon ung krigare, som är
angelägen om att utmärka sig, smyger sig hit fram i afsikt att
skrämma hästarna på flykten, ehuru jag icke tror, att någon skulle våga
det, förrän han trodde, att vi alla vore försänkta i sömn. Men
ingen kan veta.»

Ingenting ovanligt inträffade emellertid, och snart blef det så
mörkt, att inga föremål kunde urskiljas på femtio stegs afstånd.
Tom började känna sig nervös. Hvarje tufva på marken, livarje
liten buske antog gestalten af en krypande indian, och han erfor
en stor känsla af lättnad, då han såg gestalterna omkring elden
resa sig upp och komma åt hans håll.

»Jag är glad, att du är här», sade han öppet. »Jag började
känna mig ganska kuslig till mods. Det föreföll mig, som om
några af buskarna rörde på sig.»

»Det trodde jag också, att du skulle tycka, Tom. Men det
var kanske så godt, att du hade din första vakt, då faran för ett
bakhåll icke var särdeles stor. Jag visste dessutom, att om dina
ögon bedroge dig, hade du Jagande hunden till hands. Nästa gång
kommer du icke att känna dig så nervös; sådant går snart öfver.»

Ett nytt fång torrved kastades på elden, innan männen
lämnade den, och långt efter det de ridit bort, kunde de se lågorna
stiga mot höjden. Sedan de ridit norrut en kvarts timme, ändrade
de kosa och gjorde en svängning, så att de hade elden en half
mil till höger om sig. Stjärnornas ljus var alldeles tillräckligt för
dem att vägleda sig vid, och efter en fyra timmars ridt gjorde
höfdingen halt.

»Icke långt från cahon nu. LyssnaI»

Ett mycket svagt dån nådde deras öron, så svagt, att om
icke Tom gjorts uppmärksam därpå, skulle han icke alls hafva
märkt det.

»Hvad är det för buller?» frågade han.

»Det är strömmen nere i cahon», svarade hans farbror
»Huru långt äro vi från mynningen, höfding?»

»Icke långt; måste rida långsami.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free