Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De försatte i gående och ändrade sin kosa litet åt öster.
Jagande hunden gick i förväg, och efter en kvarts timme hörde
de hans signal, en ugglas tjut. Det hördes från ett ställe, som
låg ännu mera åt öster, och då de påskyndade sin ridt, kommo de
inom några minuter fram till den unge indianen, som stod bredvid
sin häst vid kanten af en sluttning, vid hvars fot Tom kunde se
en ström.
»Det ser brant ut», sade Jerry.
»Brant men jämnt», svarade indianen. »Kom upp här med
hästarna denna morgon.»
Alla stego af, och Tom gick fram till hästens hufvud. »Det
duger icke, Tom. Aldrig gå framför hästen utför en brant
sluttning, där du icke kan se vägen, alltid drifva hästen framför dig.»
Det var förenadt med någon svårighet att få hästarna att
börja nedstigandet, men efter en stund föregick höfdingens häst
med godt exempel. Han drog bakbenen under sig, satte sig på
basarna och gled utför; de andra djuren stirrade framför sig i
mörkret, lade öronen bakåt och fnyste af fruktan, men blefvo
slutligen till hälften öfvertalade, till hälften tvingade att följa exemplet;
männen gingo efter dem. Sluttningen var icke så brant, som det
såg ut i mörkret, och den var icke mera än femtio fot djup. Så
snart de nått bottnen, stego de till häst igen, och med höfdingen
i spetsen redo de utför cañón. I början kunde de färdas med
tämligen god fart, men då sidorna blefvo högre och mörkret mera
ogenomträngligt, måste de trefva sig fram med stor försiktighet
mellan de stora rullstenar, som betäckte hålvägens botten. Åtskilliga
gånger måste de stiga af och föra hästarna öfver små vattenfall,
och det dröjde fyra timmar, innan de nalkades mynningen. Då de
kommo till den lilla skogen, där de först lämnat hästarna, sade
höfdingen: »Göra upp eld, koka mat här. Hoppande hästen och
Jagande hunden gå ut och speja, kanske rappaherna lämnat sin
vakthållning i dalen.»
»Bra taladt, höfding. Det är sju timmar, sedan vi bröto upp;
jag tänker, att hästarna icke liafva något emot en timmes hvila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
