- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
203

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, tills han kunde få en öfverblick öfver den stora dalen. Han
stod stilla en minut men återvände snart till sina kamrater.

»De äro femtio», sade han, »så visst som en. Det är uter i
krigsrustning, och de hafva lägrat sig längre upp i dalen. Jag tror,
att om vi rusa alla på en gång, vi kunna hinna fram till träden,
innan de stänga vägen för oss.»

»Vi måste åtminstone försöka», sade Sam Hicks, »eljest taga
de indianerna och våra hästar och sadlar och alltsammans. Låtom
oss hämta andan ett ögonblick och sedan begitva oss i väg.»

»Hållen tätt tillsammans, gossar, medan vi springa», sade
Harry, »och om de öfverfalla oss, kunna vi ställa oss rygg mot
rygg och kämpa oss fram.» Efter ett kort uppehåll rusade de i väg.
De hade icke hunnit mera än tjugu alnar, förrän ett vildt tjut
antydde, att indianerna sett dem. Men de hade endast en sträcka af
trehundra alnar att springa, medan uterna voro dubbelt så långt
från träddungen.

Då guldgräfvarne voro endast femtio alnar från träden, ljödo
två bösskott, och två uter, hvilka voro något före de öfriga,
störtade från hästarna, medan de öfriga vände om, då de sågo, att
de icke hade någon förhoppning att komma först. Ännu några
alnar, och guldgräfvarne voro bland träden.

»Uterna hafva således funnit oss, höfding», sade Harry, då
han kom fram till Hoppande hästen, hvilken just höll på att ladda
om sin bössa.

»Måste hafva spårat upp oss», svarade höfdingen. »Jägare
funnit spår och fört underrättelse till byarna.»

»Ja, vi måste naturligtvis slå oss igenom, det är klart och
tydligt», sade Harry. »Nu, då de se, att vi äro sju, tänka de
sannolikt icke anfalla oss, förrän det blir mörkt, och vi hafva således
tid att öfverlägga om hvad vi skola göra. Vi hade just börjat vår
måltid, då vi hörde edra skott, och det bästa vi kunna göra, är
att genast skaffa oss ett mål mat. Senare kunna vi få för mycket
att göra.»

Höfdingen sade ett ord till den unge indianen, hvilken kvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free