Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt torkadt», sade Harry. »Men som vi skurit skifvorna mycket
tunna, torde två dagar förslå i den här solhettan.»
»Finns det icke fisk i floden, farbror?»
»Jag tviflar icke på att det finns fisk i mängd, men vi hafva
inga krokar.»
»Jerry har några; han säger, att han aldrig reser utan sådana,
och vi fångade en mängd fisk med dem uppe i bergen, kort efter
det vi börjat vår första färd. Jag vet icke, om han har några
refvar, men man kunde ju rispa upp ett tåg.»
»Jag vet en bättre utväg, Tom. Nästa gång vi skjuta ett
mindre djur, göra vi oss ordentliga refvar af tarmsträngar.»
På aftonen visade sig en märkbar förbättring i deras
skicklighet att ro, och efter ännu en dags öfning voro alla öfvertygade,
att de skulle kunna reda sig ganska bra. På andra dagens afton
befanns köttet vara fullkomligt torrt, hvarför det togs ned och
packades i buntar. Följande morgon bröto de upp i daggryningen.
De hade kommit öfverens om att båtarna skulle följa hvarandra
på ett afstånd af hundra alnar, så att den första kunde gifva tecken
åt den efterföljande att ro in till stranden, om man märkte några
större svårigheter. Om båda båtarna på en gång blefve neddragna
i en farlig hvirfvel, kunde de med ens befinna sig beröfvade både
båtar och proviant, men om den ena båten krossades, kunde de
alltid hafva den andra att lita sig till.’ Harrys båt tog ledningen
första dagen, och då Tom stod på knä i fören, kände han sitt
hjärta slå af oro vid tanken på det okända, som låg framför dem
på en väg, som sannolikt aldrig blifvit befaren af människor. Sedan
de passerat ett trångt pass, hvilket de trodde vara inloppet till en
förträngning af canon, blefvo de mycket öfverraskade af att finna,
att floden tvärtom vidgade sig. På den högra sidan reste sig en
lång sträcka af kullar, hvilka småningom tilltogo i höjd.
»Jag tror nästan, att man skulle kunna klättra upp där»,
sade Tom och vände sig till sin farbror.
»Det ser icke omöjligt ut, men ingen kan veta det säkert; de
där afsatserna kunna vara mycket brantare, än de se ut. Men om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
