- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
146

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kanske och kanske icke. För min del tror jag, att de icke
göra det, utan jag gissar de ställa ut spejare kring hela byn och
vänta till morgonen. De veta icke, huru pass manstark vår trupp
är, och vilja ej utsätta sig för något försåt i mörkret.»

»Men kanske märka de ej under dans och festande, att hästen
kommer springande?»

»Åh, alltid finns det några pojkar, som skola se till hästarna;
för resten har det där packet alltid öronen öppna. De skulle på
en half mils afstånd höra en häst, som kom galopperande öfver
slätten, och mer än det. Med detsamma pojken ser, att hästen är
sadlad, springer han och omtalar det, hvarpå de föra hästen till
elden och betrakta den. Då de därvid blifva varse det märke, jag
gjort på honom, så kan du lita på, att det blir oro i lägret.»

Två timmar förflöto, och sedan hördes trampet af en häst.

»Nå, Steve, hvad nytt?»

»Hästen har rusat rakt in i byn — den by, vi trodde det var
— och alla andra spår leda äfvenledes dit. Det är ingen möjlighet
nu att öfverrumpla dem.»

»Hvad komma de att företaga, måntro?»

»De komma att hålla vakt hela natten, det är då visst, och på
morgonen sända nt ett par spejare. Här finns ej mycket träd, och
de räkna nog på att blifva oss varse lika snart som vi dem, och
de utskickade rida säkerligen de bästa hästar, de äga. Vi kunde
ju lägga oss ned vid ingången till hålvägen och skjuta ned dem,
när de komma; men jag ser ej, att det skulle gagna oss. Om de
ej komme tillbaka, skulle detta vara ägnadt att än mer egga de andra
att vara på sin vakt. Om vi ej skjuta dem, skola de finna våra
spår här och underrätta dem i byn, om huru många vi äro. Det
säger jag, gossar, att från hvilken sida jag än tager saken i
öfver-vägande, ser jag ingen utväg, och hvad som gör den än värre är,
att då de komma tillbaka och förtälja om de båda spejarnes död,
kommer man att förfara mycket hårdt med fångarne i byn. Nog

ger jag gladt mitt lif för Rosie, men jag kan icke begära, att I

skolen gifva edert, då jag ej ser någon möjlighet att befria henne.
Vet du någon råd, Broncho?»

»Nej, det gör jag ej, Steve. Men kanske någon af er, gossar,
har ett förslag att göra?»

Ingen svarade. Då sade Hngh: »Jag är endast en yngling

än, och jag vet ej, om mina tankar kunna äga något värde, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free