- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
147

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag vill säga er dem. Det tyckes mig, att vi först och främst borde
lämna fyra man vid passet. Om fyra indianska spejare komma,
böra de skjuta eller tillfångataga tre af dem och låta en
undkomma. Om det endast är två spejare, skulle jag låta den ene
fara.»

»Hvarför det, Hugh?» frågade Broncho Harry förvånad.

»Jag skall strax förklara mig, Broncho. Alla vi andra, utom

de fyra, som ställas på vakt, böra genast gifva oss af, göra en lång
omväg och komma till byn från motsatta sidan samt stanna och
gömma oss en mil eller så därifrån; ju närmare vi kunna komma,
dess bättre. Skälet, hvarför jag föreslår att släppa en af spejarne,
är detta. Antag, att tre eller fyra sändas ut att spionera och ingen
återvänder; indianerna skola då vara öfvertygade om, att de fallit
för något försåt. De skola ej veta, huru manstarka vi äro, eller
om vi ämna göra attack på deras by, och de skola stanna hemma
och invänta oss under flere dagar kanhända och sedan skicka ut
nya spejare. Men om en kommer tillbaka med den underrättelsen,
att de ej sågo spår af oss, förr än de voro alldeles intill hål vägens
öppning, att tre eller fyra skott lossades öch att kamraterna blefvo
dödade, men att han själf flydde utan att blifva eftersatt, tyckes,
det mig, att de helt naturligt skulle föreställa sig, att endast en liten
afdelning befunne sig där — möjligen tre, fyra man från den by, de
anfallit, hvilka kommit för att hämnas — och sända ut en styrka,
bestående af deras tappraste krigare, för att anfalla den.
Naturligtvis skulle de fyra, som lämnats kvar vid hål vägen, med detsamma
de fullgjort sitt värf och indianen hunnit ur synhåll, stiga till häst
och följa samma båge, som vi gjort, för att så fort som
möjligt förena sig med oss. Vi skulle stå på vakt, och sedan vi sett
krigarskaran rida bort, genast infalla i byn. Då kanske hälften af
deras vapenföre män då vore borta, och de hemmavarande, sorglösa
i den föreställningen, att fienden befunne sig vid passet, ej [-fruktade-] {+fruk-
tade+} något anfall, skulle vi vara inne i byn innan ett skott blifvit

lossadt.»

»Här har ni min hand, unge man», sade Rutherford. »Det var
en vis plan, och om den ej lyckades, vore det underligt.»

Alla instämde.

»Det förvånar mig», fortsatte Steve, »att ni kunnat tänka ut en
dylik plan, medan jag, som legat i strider med indianerna i tjugu
år, stod alldeles rådvill. Ni har ej uppehållit er länge på slätterna,
Lightning — det är ju så de kalla er — men ni kunde ej hafva reson-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free