Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, »gå till tjänarnes rum och säg dem, att dina systrar äro borta,
och att de alla gå ut och leta. Jag tycker icke om det här», sade
han till Hugh, sedan Carlos aflägsnat sig. »Vid andra tillfällen
hade jag ej fäst mig därvid, men till följd af hvad ni sade mig,
känner jag mig orolig. Kom, så gå vi ett slag kring trädgården!»
De gingo alla gångarna i ände, och don Ramon ropade
oupphörligt flickornas namn. Don Carlos med en del af tjänarne sällade
sig till dem. »De äro med all säkerhet icke i trädgården», sade
slutligen don Ramon. »Nu så gå vi ned till Chaquitas stuga;
antingen måste de ha gått stora vägen tillbaka eller ock ha kommit på
gångstigen, som leder in i trädgården. Vi gå gångstigen och
återvända stora vägen.»
Stigen ledde genom en buskskog. Just som de kommo in i
den, mötte dem en man, som kom springande.
»Hvad är det, Juan?» frågade don Ramon, då mannen var så
nära, att han kunde se hans ansikte i skenet från de facklor, hvilka
flere af dem tagit med sig.
»Jag vet icke, senor, men vi ha just kommit på ett färskt
blodspår på gångstigen.»
Med ett utrop af fasa skyndade don Ramon framåt med sin
son och Hugh. Snart blefvo de varse två af karlarna, som stodo
med facklor midt på gångstigen.
»Här är blod, senor», sade en af dem. »Vi passerade det utan
att märka det på vår väg till stugan, ty vi undersökte då ej
marken, men på återvägen föll fackelskenet därpå.»
Don Ramon stod och stirrade i mållös fasa på en stor blodpöl
på stigen. »Här har stått en strid», sade Hugh och undersökte
marken. »Se, här äro märken efter stora fötter! Några af dem
ha trampat i blodet. Och se där, don Carlos!» sade han och pekade
på en rad bloddroppar, som ledde fram mot en af buskarna.
»Sök ni», mumlade den unge mexikanen, »jag vågar icke.»
Hugh uppmanade en af fackelbärarne att följa sig. Far och
son stodo och stirrade efter dem, då de gingo in bland buskarna.
Ett ögonblick därefter ropade Hugh:
»Det är hunden, senors, ingenting annat.»
Ett utrop af glädje hördes från don Ramon och hans son.
De voro åtminstone frälsta från den öfverväldigande fruktan, som
gripit dem vid åsynen af blodet, och gingo genast in till Hugh.
Djuret, en blodhund af finaste ras, låg dödt och illa söndersargadt.
»Hvad vill det här säga, far?» sade don Carlos med låg röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
