Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckades klättra upp, till dess jag hade ögonen i jämnbredd med
toppen.
»Månen hade ännu ej kommit upp öfver skogsbrynet, men
likväl var det ljusare än jag önskade; dock något måste man våga.
Först klef jag därför upp, kröp sedan längs kanten, till dess jag
kom om hörnet, och gick därpå fram till huset och undersökte
fönstren på andra sidan. Sedan jag gjort detta, gick jag tillbaka till
trappgångens öfversta steg och började lyssna. Snart uppsnappade
jag, att flickorna fnnnos där. Man hade fört dem direkte dit, efter
det de blifvit bortröfvade. Tidigt på morgonen följande dag hade
en man blifvit skickad till don Ramon med ett bref, i hvilket man
fordrade lösen. Han väntades tillbaka i natt. De hade haft
underrättelse, att don Ramon ännu så länge ej vidtagit några åtgärder
att uppbåda befolkningen, ehuru nyheten om hans döttrars
bort-röfvande spridt sig vidt och bredt. Jag hörde ej, hvilken
löse-summa, de nämnde, men de sutto och resonerade om, huru de.
hvar i sin stad, skulle använda sin andel, och jag tror de
beräknade, att hvar och en skulle få mellan sju och åtta tusen dollar.
»Nåväl, det där var egentligen, ingenting af vikt för oss. Det,
som var af intresse för oss att få veta, var, i hvilket rum flickorna
voro instängda. Som min utflykt ej varit till någon nytta, om jag ej
lyckats utleta detta, var det ingenting annat att göra, än att ännu en
gång klifva upp och smyga rundt omkring huset. Jag hade
beräknat, att jag antagligen skulle komma att behöfva mitt rep och
hade det därför viradt kring lifvet. Det stod en skiltvakt vid porten,
och det var således på en af gaflarna, jag måste våga försöket.
»Af hvad männen sagt hade jag inhämtat, att de flesta af
bandets medlemmar voro spridda öfver hela trakten ända fram till
El Paso för att genast kunna underrätta, i fall man vidtoge några
åtgärder för flickornas befrielse. Anföraren och hans närmaste man
voro i byn och skulle rida tillbaka med den budbärare, som
medförde don Ramons svar. Det fanns en vakt inne i huset, ty
karlarne vid elden talade om, att det var tid för två af dem att gå
och aflösa den; men jag gissade, att huset för öfrigt var tomt. Jag
kastade repet öfver en balkong och äntrade upp; därpå öppnade jag
fönsterhaken med min knif och steg så in. Allt var tyst. Jag
trefvade mig fram genom rummet till ett fönster på motsatta sidan,
öppnade det och blickade ned på gården. Ett par lyktor brunno
där, och jag såg två karlar sitta på en bänk, som stod framför en
dörr. De rökte cigarretter, och deras bössor stodo bredvid dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
