Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en något äldre, frisk och hurtig fiicka, dotter till en af Artur Hazelius’
förtrognaste vänner. Senare fick Gunnar i stället sällskap af en manlig
skolkamrat, hvilken i flere år — till skoltidens slut — hade sitt hem
hos d:r Hazelius. Denne började nu också ibland taga sonen med sig
på sina forsknings- och inköpsresor, särskildt uppåt de norrländska
bygderna. Gunnar vistades en sommar i en jämtländsk prästgård ocb
blef äfven nära förtrogen med Dalarnes natur och folklif och med sin
släkts hembygd uppe i Helsingland. Inbunden, fåordig och drömmande
var han alltjämt; under brytningsåren i konfirmationsåldern tillkommo
religiösa grubblerier, som hotade att alldeles upprifva hans själslif. Själf
hade han önskat »läsa sig fram» för Fredrik Fehr, den friare kyrkliga
riktningens främste målsman i Stockholm. Al någon anledning fick
han emellertid till konfirmationslärare en af den stränga renlärighetens
hufvudmän, och det kom till en våldsam inre kris, hvilken helt fyllde ett
par år af hans lif och tidtals dref honom till förtviflans yttersta grans.
Om denna »söndersplittringens tid» skref han långt senare i ett
förtroligt bref till en vän bl. a.: »Att jag räddade mig ur denna strid så
pass helbrägda som jag gjorde, berodde på tankens seger öfver känslan .
Känsloströmmarna »tvungos ned i djupet», känslan fick »ligga under
någon tid, tills den blifvit kufvad och rensad, tills känslovärlden blifvit
bragt i öfverensstämmelse med hvad som ror sig i ens tankevärld .
Det var genom denna långvariga inre kamp han så tidigt mognade till
man; han framgick därur än mer sluten och otillgänglig än han blifvit
genom det tvungna och ensliga hemlifvet i barndomen, men nu vai hans
lösen handling, beslutsamhet hade efterträd t grubbleriernas kranka
blekhet». En känsla var kvar, den starkaste, mest eggande och
stål-sättande af alla, och den höll honom uppe midt under all den pessimism,
som alstrats af utvecklingsstridernas stormar. Det var känslan *£ plikt,
plikt mot fadern, som i honom tidigt hoppades ett stöd för sitt verk
plikt mot samhället, som har rätt till allas trogna tjänst När han d
som nittonårig student hösten 1898 - efter en på egen hand företegen
sommarresa genom Skottland och England kom upp till
universitetsstaden vid Fyris, så var det som en yngling med fast, genom hårda strid« i
utbildad karaktär, med brinnande sanningsl
om det pliktbundna handlingslifvets betydelse för själens hälsa, kantig
och afhuggen i sitt sätt, men bärande på djupet den varma och nka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
