Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala och in på praktisk verksamhet i Nordiska Museets tjänst.
Under sina sista månader i Uppsala hade han emellertid drifvit
intensiva examensstudier i nationalekonomi — ett ämne som företedde en
mängd anknytningspunkter med hans politiska intressen — och i
december 1901 afslutade han sin studiebana med examen äfven i detta
ämne.
Skildringen af Gunnar Hazelius’ Uppsalatid skulle blifva alldeles
ofullständig, om här ej något nämndes rörande hans lif i vänkretsen
och hans egen personliga utveckling.
Att vid sig fästa en stor krets af personliga vänner var en konst,
som han ärft af sin fader. Från Artur Hazelius’ första Uppsalatid
berättas, att denne en gång bjöd sin fader, den lille generalen, att resa
upp till en fest, där han skulle göra bekantskap med sonens
»förtroliga vänkrets». Generalen kom — och infördes i en ungdomlig
skara på öfver ett hundratal studenter! På samma sätt voro äfven
Gunnars vänner många och sins emellan i studieriktning, åsikter och
annat mera hvarandra mycket olika. De enades i ett: i sin
hängifven-het för honom och det starka intryck de småningom, men säkert bragtes
att taga af hans personlighet. På honom kunde man därför ock med
fog tillämpa de versrader Tennyson ägnar minnet af den vid unga år
bortgångne Arthur Hallam som centralpunkt i en krets af vänner:
On thee the loyal-hearted hung,
The proud was half disarm’d of pride,
Nor cared the serpent at thy side
To flieker with his treble tongue.
The stern were mild, when thou wert by,
The flippant put himself to school
And heard thee, and the brazen fool
Was soften’d, and he knew not why.
I tidskriften »Vårbrodd» för 1905 bar en af Gunnar Hazelius’
yngre vänner skildrat sina intryck af beröringen med honom; en till
åren äldre talade vid hans bår om Gunnar Hazelius som vän känsliga
och varma ord, hvilka här nedan återgifvas. I detta sammanhang kan
därför vara nog att erinra om, hurusom vid hans bortgång från intima
vänner stammande minnesord ägnades denna sida af hans personlighet
såväl i tidningar af ultra-högerfärg som i »Social-Demokraten».
Exklusiv eller kotteriartadt begränsad var ej hans vänkrets, och minnet
al honom utgör ännu bland dess medlemmar ett starkt föreningsband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
